Att som förälder använda mat som belöning, staff, muta eller tröst är ju väldigt behändigt. Räck upp en hand ni som aldrig gjort det. Jag har definitivt gjort det. Skulle jag säga annat så skulle jag ljuga.
“Sköt er nu så blir det glass sen” Hur praktisk är inte den egentligen? När man verkligen måste få någonting gjort.
“Äter upp alla grönsaker, annars blir det ingen efterrätt” Man gör det ju av välvilja för deras hälsa, eller hur?
“Ät upp din mat, annars får du gå till ditt rum” Slänga mat vill man ju inte göra? De måste ju lära sig att det man tagit till sig äter man upp, visst är det så?
Dock vill jag nu att vi alla stannar upp lite, att vi lyfter blicken. Tittar lite framåt i tiden, inte bara just nu i stundens hetta, utan många år framåt. Att använda maten på detta sätt, vad tror du att det skapar för individer? Vad skapar det för beteenden?
Ett barn som lärt sig att mat är belöning, ett barn som lärt sig att mat kan vara ett sätt att straffa sig själv på, ett barn som blir tröstad med mat – vad tror du det barnet kommer använda maten som när hen blir vuxen? Rätt lätt att räkna ut, eller hur?
Det är som gjort för att skapa ett osunt förhållande till maten, i värsta fall någon typ av ätstörning.
Men hur ska jag då få mitt barn att äta grönsaker, sitta stilla vid bordet, sköta sig och äta upp? Jag säger inte att det är lätt, men att respektera barnet, att behandla barnet som en vuxen individ med mindre erfarenhet är mitt tips. Barn har exakt samma känslor som vi vuxna, de upplever förnedring och bestraffning på precis samma sätt som oss vuxna. Det enda som skiljer är mängden erfarenhet. Vår uppgift är att guida dem i livet. Måltiden är ju i många familjer det enda tillfället då alla i familjen hinner talas vid och uppdatera sig om dagen, måltiden i sig är ett sätt att lära sig att vara social och hur man ”uppför” sig. Barn härmar oss vuxna, speglar vårt beteende. Så att uppföra sig mot barnen så som man vill att barnen ska uppföra sig mot andra, är en väldigt bra början. Inte skulle du någonsin använda något av ovanstående hot mot en annan vuxen, eller hur? Så varför gör du det då mot ditt barn?
Det är bra att stanna upp och fundera lite tycker jag. Många saker gör man på ren rutin utan att ens reflektera varför man väljer att göra det. För även om det är en enkel väg att välja att använda maten som belöning, straff, muta eller tröst så måste det inte vara den enda riktiga vägen. Testa att göra på annat sätt och se om det sker en förändring. Försök att få måltiden till dagens höjdpunkt då man tar sig tid att lyssna, prata och verkligen se varandra och se vad som sker. Om det kan ge ditt barn ett hälsosammare förhållande till maten så kan det ju vara värt det, eller hur? Om man på köpet får en trevligare stund vid middagsbordet skulle jag säga att man inget har att förlora.
Kram
Louise