Hur har det gått? Hur jag känner mig nu? Hur jag tänker framöver med det jag lärt mig?
3 månader och närmare 50 träningspass….Det har varit en kul, inspirerande och lärorik tid med Sara. Jag har nått mina mål med råge. Jag känner mig glad och tacksam för min tid med Vetenskapshälsan. Men visst har jag fått kämpa och jag har lagt ned mycket tid och energi.
Mitt mål med träningen var ju att få ny inspiration och att trigga en mer långsiktig approach, “en professionell kick i baken mot ett mer hälsosamt liv”. Jag ville ju även kämpa bort några kilo och centimeter. Alla dessa mål har uppfyllts. Givetvis har jag under perioden haft mina “ups & downs”. Vissa dagar jag med energi och kraft sett fram emot träningspasset, medan andra dagar varit tunga och stelhet har framtvingat kreativa lösningar att komma ur sängen på morgonen…
Nu framöver är ju förhoppningen att jag kan fortsätta mitt mer hälsosamma leverne på egen hand. Att fortsätta ligga i med träning och ha koll på vad jag stoppar i mig. Att vara lite med försiktig med den “vita maten”. Att försöka arbeta in rutinen med mellanmål. Att försöka hålla balansen så att blodsockret faller tungt samtidigt som jag blir sådär vrålhungrig. Att nu i semestertider försöka att hålla min nya matchvikt – för mig har alltid sommarperioden tidigare gett några extra kilon, jag antar att jag inte är ensam om det.
Hela familjen har precis kommit hem från en resa till Mallorca. Nästan varje morgon gav jag mig ut på en löprunda, följt av en simtur i Medelhavet och ett besök till det lokala bageriet. En härlig morgonrutin som jag uppskattade enormt. Så det finns viss förhoppning att även den rutinen ska finnas med resten av sommaren…När jag reflekterar vidare kring min träning känner jag även att jag förutom löpning och styrka måste hitta ett bra sätt att träna rörlighet. Yoga har jag testat på ett 15-tal gånger tidigare men mitt riktiga intresse har inte vaknat. Men någonting måste jag hitta på…stretching hart aldrig varit i fokus, en synd som nu satt sina spår.
Att träna frekvent kräver ju också planering. Att få in det i familjekalendern är en utmaning. Min fru Tina, vill ju också ha sin tid till träning. Vi har tillsammans bestämt att träningen måste in i vår gemensamma planering. Ja…så tänker jag i korta drag. Kul att ni läst min text och hängt med mig på min resa. Jag kommer att sakna Saras påhejande och positiva kommentarer i mailen och på telefon.
Till hösten planerar jag att vara med Sara igen, då är min tanke att få in mer sociala aspekter på löpandet. En löpargrupp får det bli. Min löpteknik har under Saras vakande öga blivit bättre, men jag måste arbeta mer på steg och hållning för att löpa och må ännu bättre.
Vi ses!
Niclas Hermansson