Jag har, som många andra, spenderar mestadels av mitt liv med att jaga den perfekta kroppen. Jag har gått på pulverdiet, GI, LCHF, ISO dieten etc etc. Nämn en diet eller kur – jag har provat den. Det hänger ihop med 8 års mobbning i skolan, jag var för tjock, för ful, för duktig eller så var det bara det faktum att jag existerade. Det sätter sina spår på självkänslan så klart, och oavsett vad jag gjorde så kom aldrig känslan av att jag duger.
Min riktiga resa mot ett hälsosamt liv började dock 2014.
Min första dotter föddes 2012, när jag var gravid var det första gången någonsin i mitt liv som jag kände ”jag skiter i det”. Jag passade liksom på för att stor skulle jag ju bli oavsett, och alla sa ju att alla kilo försvinner när man ammar – så vad hade jag att förlora? Jag gick upp nästan 40kilo…
När hon var 3 månader så låg jag på en övervikt på 25 kilo, dessa skulle inte försvinna av sig självt. Men det tog lång tid innan jag insåg det, innan jag var ”redo” att inse fakta. Jag var trött konstant, hade en dotter som aldrig sov, var väldigt ensam så vi bodde på en ort där vi inte kände någon och min man jobbade väldigt mycket. Jag mådde väldigt dåligt och det enda som tröstade mig där och då var mat och godsaker.
Men när dottern var ca 1.5 år så kände jag att nog var nog, den dåliga mamma jag blivit ville jag inte vara och ångesten kom krypandes! Bredvid min säng låg en bok om träning för nyblivna mammor, en bok jag tittat på varje dag sedan jag var gravid. Kände till slut att – varför går jag här och mår dåligt när lösningen ligger bredvid mig.
Det blev min vändning, jag skulle för en gång skull ge det tid och låta det ta tid.
Träningen var uppbyggd på hemmaträning, 3 pass i veckan och resten promenader. Jag tränade, började äta bättre mat, åt mer mat och började sakta med säkert gå ner i vikt. Men det handlade om så mycket mer än vikten för mig, jag fick tillbaka energin, blev en roligare mamma som inte bara låg på soffan, lekte och busade, hittade på saker och ville vara med min man igen. Man kan säga att jag fick mitt liv tillbaka.
Efter ca 1 år hade jag landat i en trivselvikt, hade en annan syn på mat och träning men hjärnspökena försvann inte direkt det tog tid. Varje gång vi ”unnade” oss något gott så fick jag panik och kände att allt var i förgäves, räknade kcal som en galning och minsta lilla äpple för mycket kunde förstöra min dag. Så även det gick till överdrift… så det skulle komma att ta ytterligare 2 år innan jag kom till ro i min kropp, i min mat, i mitt ätande innan hjärnspökena gav upp och lämnade mig i fred.
Min resa kommer aldrig ta slut, det har blivit en livsstil för mig nu. En livsstil jag vill vara med och förmedla till andra kvinnor och män, att allt går men vi får inte ha så bråttom. Ska man göra en livsförändring så kommer det att kräva tid och tålamod och stöd hemifrån.
Jag har gjort den viktigaste resa i mitt liv, en som förmodligen räddade mitt liv – eller åtminstone förlängde det. En resa jag vill förmedla till mina barn, ett sunt sätt att se på hälsa, en resa jag vill förmedla till er. Alla där ute som vill göra samma resa men inte vet hur eller var man ska börja. Det kommer bli tufft, det kommer kräva tid och tålamod – men det går! Och vi gör resan tillsammans, du kommer aldrig vara ensam eller utan stöd när du väljer att göra den med oss.
/Helena Höckerström