För ett par veckor sedan fick jag ett meddelande från Louise att jag passerat 150 styrketräningspass. Tjohoo vad jag är bra tänkte jag då!
Min resa började i januari 2021. Ett år efter utbrottet av coronapandemin och jag kände att jag var helt ur balans vad gäller träning. Det var då jag kom i kontakt med Vetenskapshälsan och Louise. Jag fastnade direkt för upplägget med det personliga mötet i kombination med kost och träning. Men samtidigt att det kändes som att det fanns en sund inställning till kost och träning i allt Louise förmedlade.
Efter kroppssammansättningmätning och tester fick jag ett program med fokus på styrketräning, tre olika pass per vecka.
Under ett års tid har jag alltså kört tre styrkepass per vecka. Att styrketräna var en plåga för kroppen till en början. Jag kan nog räkna på mina fingrar hur många gånger tidigare jag vistats i gymmet bland de fria vikterna. Så det fanns en del muskler som behövde mjukas upp. Det roliga med passen är att det är variation, man hinner aldrig tröttna. Allt från statiska styrkeövningar till övningar som är mer pulshöjande.
Ju fler pass jag genomfört ju smidigare känner jag mig i kroppen. Är dessutom mycket piggare, både på jobbet och hemma.
Min största utmaning men också uppenbarelse under denna resa har varit maten och att det skall vara så rent som möjligt. När jag fick listor vid första mötet på bra råvaror presenterat för mig var det först en chock, där stod det inget om falukorv eller kanelbullar. Det kändes som att jag behövde tänka om helt vad gäller kosten. Men tror den känslan, när jag reflekterar i efterhand, i grund och botten handlade om att jag har aldrig tyckt att det varit speciellt roligt att laga mat, sett det mer som ett måste än något annat.
Något Louise tryckt på från början är hur viktigt det är med mellanmål. Och jag förstår nu varför då jag aldrig är hungrig längre. Varje gång jag äter vet jag att nästa måltid är inte så långt bort så jag behöver inte äta som om det inte finns någon morgondag.
Ju mer recept jag testat, dels från Vetenskapshälsan men också Googlat fram så har jag sakta men säkert upptäckt ett helt nytt ”kök”. Framförallt att det är väldigt trevligt att laga mat och att det blir mer och mer roligt att laborera. Då jag lätt nördar ner mig i saker jag tycker är intressant har ämnet kring innehållet i mat blivit ett sådant. Nu har jag därför plöjt otaliga böcker om mat och hur det påverkar vår kropp.
Men att hitta en balans för mig vad gäller mat och att kunna unna sig men samtidigt njuta har varit svårt. Jag har och är nog väldigt sträng mot mig själv, men jag jobbar med detta.
Under ett års tid har jag med jämna mellanrum träffat Louise men också haft kommunikation via meddelanden. Det har hittills varit en super rolig resa med fantastisk coachning där man känner sig sedd och bonus är att träningspassen är anpassade efter mina behov.
Då jag låg på en så kallad normalvikt enligt min kroppsammansättningsmätning när jag började min resa för ett år sedan har mitt mål aldrig varit att gå ner i vikt, det har blivit ett bonusresultat av att jag börjat styrketräna och äta bättre. För mig har det varit mer relevant vad som händer inuti kroppen än utseendet men framförallt att jag känner mig starkare. Därför har kroppsammansättningsmätningarna varit väldigt intressanta att genomföra. Det har blivit svart på vitt vad som fungerar/ inte fungerar. Ytterligare resultat såhär långt om man bortser från mätbara siffror är att jag känner mig starkare, piggare, bättre hållning men framförallt smidigare i kroppen.
Om man ser på en helhet skulle jag säga att jag mår mycket bättre än före och känner mig betydligt gladare.
Men att få resultat kräver planering och ytterligare planering. Jag skriver på helgerna listor för kommande veckas matmeny och inköpslista inför veckobesöket i matbutiken. Har alltid bestämt i förväg vilka dagar jag skall träna, just för att det skall bli av. Med hjälp av en bra planering så har träningspassen som ackumulerades har blivit fler och fler. Antalet mellis- och matlådor som släpats fram och tillbaka till jobbet är otaliga.
Att planera har varit en nyckel till framgång för mig.
Om jag nu blickar framåt är mitt mål nu är att kunna göra en pull-up utan hjälp. För att det ser coolt ut men främst för min egen skull.
Jag skulle vilja påstå att den är resan efter ett år har blivit en ny livsstil för mig, en livsstil som jag vill leva efter livet ut.
Tack Louise för att du stöttat mig!
Vi ses på gymmet, i matbutiken eller på bageriet!
//Elin