by Louise | May 11, 2017 | Löpning, Vetenskapshälsoresan
Tredje veckan är avklarad och jag skall nu skriva mitt första blogginlägg. Vilka veckor det har varit, jag har lärt mig så mycket roligt!…nya ord, vad min kropp orkar, vilket bränsle den behöver m.m., och hela tiden med Sara som bollplank.
Det hela började med ett kul möte med Sara på Vetenskapshälsan i Kungsbacka. Efter samtal om kost, dess betydelse, mina mål etc. skulle det testas rörelse, styrka och kondition. Oj oj, här fick jag bekänna färg direkt, styrkan är verkligen min svagaste punkt och kommer också bli min största utmaning.
Vi pratade också löpteknik och Sara filmade min löpstil för att kunna visa mig vilka justeringar jag behövde göra.
Jag berättade också att hela den här karusellen började med att några kompisar till mig och min man skulle springa ett maraton (!), och vi hängde på delar av deras träningsrundor under några semesterveckor tillsammans. Där någonstans började jag att gilla löpning och när jag av en slump såg tävlingen på Vetenskapshälsan tänkte jag att detta är min chans till at ta löpningen till nästa nivå.
Ett lopp i månaden hela 2017
Att jag och min man med lite champagne i kroppen på nyårsafton lovade varandra att vi skulle springa ett lopp i månaden hela 2017 gjorde ju också att jag hade lite press på mig. Saras coachning kommer så väl till pass här! Lite försiktigt nämnde jag också att jag i ett svagt ögonblick hade anmält mig till Göteborgsvarvet (vad tänkte jag på?)….men att det inte är mitt mål utan snarare ett lopp som kommer lite mitt i det hela…det är väl inte värre en att jag får gå vissa sträckor om det behövs.
En vecka efter vår träff fick jag inloggningsuppgifter till Exor Live, ett program där Sara lägger in mina träningsprogram och jag loggar hur, var, och när jag har utfört dom. Laddade också ner appen till telefonen, enkelt och lätt att använda!
Let it all begin! Nu började min första sex veckor. Tre löppass i veckan plus ett styrketräningspass.
Första veckans löppass gick bra, inget pass var det andra likt och det kändes himla kul! Huvudmål och mellanmål åts på löpande band och med mer protein som Sara hade sagt. Sen blev det söndag och jag skulle utföra ett ganska långt styrkepass. Det gick riktigt dåligt och det var många övningar jag inte kunde utföra alls eller bara delar av, jag har en lång väg att gå här…men det kan ju bara bli bättre!
Ingen ”walk in the park”
Andra veckan kände jag direkt att löppassen låg på en hög nivå, ingen ”walk in the park” här inte, här gällde det att satsa allt! Men jag är laddad och uppenbarligen klarar jag av det! Känner mig glad och stolt!
När veckan börjar närma sig sitt slut känner jag mig dock väldigt orkeslös efter passen, en förlamande trötthet slår till och värre och värre blir det…varför känns det som att det går åt fel håll?
Under första avstämningsmötet med Sara förklarar jag hur jag känner och hon säger ganska snabbt att jag har kört slut på mina glykogendepåer. Ett helt nytt ord för mig men som innebär det inlagrade energin/sockret från kolhydrater i musklerna. Här behöver du snabbt få i dig snabba kolhydrater efter träningen säger Sara, det vanliga ”efter träningen-målet” räcker inte. –”Det här brukar jag inte rekommendera men för att testa så tar vi i ordentligt, drick ett stort glas saft omedelbart efter löpningen och se om du känner någon skillnad!”
Sagt och gjort, nästa pass var ett tufft tröskelpass (också nytt ord) på 6 km och jag var rejält trött efteråt…men i bilen tog jag istället lite snabba kolhydrater, PANG, pigg som en lärka hela vägen fram till middagen en timma senare. Detta var vad jag behövde!
Jag är på rätt väg!
Sen dess har jag sprungit några pass till och varje gång fyllt på med energi direkt efter passet!….det var det som saknades, nu är jag ute på rätt kurs igen, känner mig stark!
Känner spänning inför nästa veckas löpning, härligt med vår, endast ett lager kläder på kroppen och i stället för ett avsnitt av någon pod i öronen, kan man faktiskt bara lyssna på allt fågelkvitter!
Ha det gott och kämpa på!
/Jennie
by Louise | Apr 24, 2017 | Hälsoresan, Löpning, Vetenskapshälsoresan
Hej, Niclas här. Blogga? Ajdå, jag som tröttnat på Facebook / lägga ut mitt liv…Var bland de första svenskarna att hoppa på FB runt 2006, men sedan 7 månader har jag tagit en paus. Jag lovar – det är skönt att släppa taget.
Och nu ska berätta om mig själv igen, jag har liksom tröttnat på min egen röst…men OK nu kör vi.
Först ett TACK till min kompis Joakim Billing som tipsade mig om Vetenskapshälsans tävling. Jag satt och drack en god IPA-öl i USA när mailet från Sara Brodén klingade in och meddelade vinsten. Cheers!
“100% njutning eller 100% nyttigt”
För drygt två veckor sedan hade jag min första träff med Sara. Ett härligt energigivande möte fyllt av samtal, test och lite löpträning. En perfekt start. En av punkterna på agendan var genomgång av min matdagbok. Jag förstod att vissa ingrepp behövdes. Men, det var upp till mig om jag ville se en skillnad. Diggade Saras “100% njutning eller 100% nyttigt”, om du ska hänge dig, gör det maximalt – satsa på det bästa, annars lägg ned.
Ett par tröttsamma dagar följde när jag försökte tvinga bort stora delar av sockret. Lite huvudvärk och slapphet fick det väl vara värt tänkte jag. Speciellt påsk var svårt. Att försöka dra ned på godiset, påskmusten och “allt det vita” var tufft. Tacksam för att min familj klarade av mina tillfälliga humörsvängningar när jag var fullständigt angripen av extremt sockersug/koma.
En viktig del i Saras upplägg var att komma in i mellanmåls-tänket. Antar att många män (och kvinnor antar jag) liksom jag slarvar med det. Att duka fram keso, kvarg eller ägg med lite frukt kanske inte “passar in i upplägget” varje dag. Men jag arbetar på det. Att få in det på ett normalt sätt och att inte falla platt för tykningar. Känns viktigt att klara av det eftersom de gånger jag lyckats äta bra mellanmål så känns det bättre, man undviker att känna den tyngre hungerkänslan.
Av mina 46 år har jag haft nöjet att spendera 10 av dessa utomlands. Under de åren växte ett av mina stora intressen i livet fram. Mat.
Under mitt år i Italien, på Sicilien, lärde jag mig, bland annat, att älska korv, framförallt Salsiccia. Därför var Saras “nej till charken” tuff att ta in, vi får se hur det går när grillen dras igång. Kan ju inte köra “100% njutning” varje dag ;)
“Jag tränar för att må bra och att slappna av, inte för att pressa tider och bli frustrerad”
Sedan vi träffats har jag tränat efter Saras instruktioner, fyra gånger i veckan. Tre löppass och ett styrkepass. Instruktionerna fås via en webbportal. Passen är roliga, omväxlande och fungerar bra. Favoriten hittills är trailpasset där jag får springa fritt i skogen, utan tid eller prestation att tänka på.
Jag har nämligen svårt med prestationsfokuset. Jag tränar för att må bra och att slappna av, inte för att bli frustrerad. Det här med att delta i tävlingar och pressa tider passar inte mig alls. Möter så många i spåret som med stirrande blick och skrikande andhämtning mäter tid och prestation. Inte ens ett “hej” hinner de med eftersom de är så inne i sitt prestationsläge. Så går mina tankar.
Jag sprang mitt senaste halvmarathon i New York City 2012. Jag lovade mig själv att inte alls fokusera på tid, utan att försöka ta in omgivningen, le mot andra och bara njuta. Det lyckades. Hela vägen!
Speciellt njöt jag i det klassiska isbadet på hotellet. Fanns inte en isbit kvar i automaten när kidsen skulle ha is till läsken.
“Tidiga-morron-passet 05:00 bland bilarna i Paris funkade bra det med”
Trots frekvent resande under min första period har jag kämpat in träningspassen, så gott jag kunnat. Tidiga-morron-passet 05:00 bland bilarna i Paris funkade ju bra det med. Eller löpbandet i ett sunkigt rum i källaren gör ju också jobbet.
Nu, sen söndag kväll, har jag precis kommit hem från ett golfläger i Helsingborg med underbara juniorer. Då missade jag faktiskt två träningspass. Har inte berättat det för Sara än…kanske kontrar hon med två extra tortyrpass nästa vecka ;)
En sak är säker – vi ses i spåret!
/ Niclas
by Louise | Mar 21, 2017 | Vetenskapshälsoresan
Vi säger stort grattis till vår andra vinnare och nya “Vetenskapshälsoresenär” som i april kickar igång sin resa med vår löpcoach Sara Brodén. Under 3 månader kommer vi få följa Jennies resa mot en starkare och mer hälsosam livsstil. Vi ser mer spänning fram emot att få följa Jennies tankar och utveckling.
Jennie Jonsson
Här kommer lite kort fakta och personliga tankar från Jennie:
1. Familjestaus /eventuella familjemedlemmar
-Man och två barn
2. Yrke
-Jobbar med konferenser
3. Träning i dagsläget?
-Önskar att jag hade kommit i väg 3 ggr/vecka men det blir oftast 2 ggr. Oftast blir det någon slags konditionsträning.
4. Målsättning med träning/kost?
-Jag vill känna mig starkare! Upplever ofta att jag är fysiskt svag.
5. Största utmaningen för dig
-Definitivt styrketräningen, har egentligen aldrig tränat på det sättet.
6. Drömmer om?
-Det hade varit så roligt om jag kunde överraska dom där hemma med att också kunna häva mig upp i den där stången som hänger i en av dörröppningarna hemma. Sen att kunna springa och kanske kunna jaga lite tid, inte bara “ta sig runt” den där löprundan, vilken känsla det hade varit.
7. Last i livet
-Älskar långa frukostar som nästan går över i lunch. Är riktigt förtjust i en riktigt god kopp kaffe gjord av någon som kan hantverket.
8. Intressen?
-Uppskattar verkligen att både äta och laga god mat! Vara tillsammans med familj och vänner gärna i kombination med havet!
9. Varför skall läsarna följa din resa? Vad kan de förvänta sig?
-Jag är så taggad och glad över att få ta mig an denna utmaningen och hoppas att jag kan inspirera andra längs vägen! Kan jag, kan ni!
…………………………………
Om du vill följa Jennies resa så håll utkik här på bloggen. Är du kanske själv sugen på att få en kickstart i vår och lägga upp en hållbar hälsosam plan gällande kost och träning? Det finns fortfarande ett par tider kvar för dig som vill starta upp din träning i april tillsammans med mig
Sara och utveckla din styrka, löpning och få hjälp med kosten. Man behöver varken vara en erfaren löpare eller ha träningsvana, alla program byggs utefter dina förutsättningar.
Varma hälsningar Sara
by Louise | Mar 19, 2017 | Vetenskapshälsoresan
Oj vilken fantastisk respons vi har fått i tävlingen om att vinna ett 3-månaders abonnemang och bli coachad av Vetenskapshälsan. Eftersom det i princip var omöjligt att enbart välja en person så beslutade vi oss för att starta upp två stycken platser. Den första personen som helt kostnadsfritt kommer att bli coachad i så väl styrketräning, löpning samt kost för att uppnå en hälsosammare livsstil är Nicklas Hermansson!
Här nedan kommer en kort presentation av vår första “Vetenskapshälsoresenär” som i april kickar igång sin resa med vår löpcoach Sara Brodén.
Niclas Hermansson
Jag är i ett läge livet där jag vill ta tag i min träning och kostsituation. Jag är 46 år gammal och har de senaste åren rest mycket och inte skött min kropp på ett sätt jag önskar. Jag behöver professionell hjälp för att ta nästa steg. De senaste månaderna har jag kommit igång lite lätt med gymträning och löpträning och känner en stor förbättringsförmåga. Min motivation är extremt hög för att leva ett mer hälsosamt liv.
1. Familjestatus och ev. familjemedlemmar?
-Gift och 2 barn.
2. Yrke?
-Digital Strateg.
3. Träning i dagsläget?
-En bra vecka 2 ggr i veckan, en mindre bra 1 gång/v.
4. Målsättning med träning/kost?
-Att må bra, att orka prestera på jobbet och vara en “fit” man och pappa. Att vid tillfälle njuta av god mat & dryck.
5. Största utmaningen för dig?
-Att undvika tristess under träningspass och att över tid ändra till en mer hälsosam livsstil.
6. Drömmer om?
-Ett friskt liv för mig och min familj, att ständigt utvecklas som person.
7. Last i livet?
-Chokladdoppade sea salt chips, dyr sushi och råbiff, samt ett onormalt intresse för French Toasts.
8. Intressen?
-Att uppleva saker med familjen såsom resor, golf, skidåkning, matlagning. Allt som får mina sinnen att njuta ;)
9. Varför ska läsarna följa din resa? Vad kan de förvänta sig :o) ?
-En rak, ärlig berättad upplevelse fylld av känslor och reflektioner.
Om några dagar presenterar vi en av de kvinnliga vinnarna…så håll till godo.
Om du är sugen på att ge dig själv lite extra kärlek i form av bra kost, ett personligt och anpassat träningsupplägg som passar i ditt liv och en långsiktig hälsosam plan så tveka inte att kontakta oss.
Louise och Sara
by Louise | Mar 2, 2017 | Louise, Vetenskapshälsoresan
När jag startade Vetenskapshälsan för 3 år sedan hade jag en dröm och vision att nå ut till så många som möjligt, att hjälpa så många personer som bara möjligt med att få hälsosammare liv. Det är med stor glädje och stolthet som jag nu ser att vi expanderar och växer. Med Sara blir vi nu ytterligare en coach och vi kommer framöver även kunna erbjuda löpcochning, utöver våra tidigare tjänster med viktminskning och styrkefokus.
Igår kväll firade vi vår 3årsdag med en föreläsning med temat “10 steg till ett hälsosamt liv”. Sara och jag delade med oss av våra erfarenheter och bästa tips. Det blev riktigt lyckat. Vi bjöd på fika, minglade och svarade på frågor. Efteråt fick de som ville sitta ner med oss coacher och boka in tid för start av sin Vetenskapshälsoresa. Väldigt kul att intresset var så stort.
Vi är taggade och fulla med planer inför år 4. Finns inga hinder bara möjligheter :-)
Är du nyfiken på vad vi skulle kunna erbjuda just dig? Tillsammans når vi dina mål!
Välkommen in och kika eller hör av dig på [email protected]
by Louise | Feb 24, 2017 | Vetenskapshälsoresan
Det har gått lite drygt 3 månader sedan mitt första möte med Louise, och när jag nyligen klev ut från Vetenskapshälsans lokaler efter vårt avstämningsmöte, så kände jag mig så himla glad och nöjd och stolt över vad som hänt under denna relativt korta period!
Förutom att jag faktiskt minskat mina mått med flera centimeter, gått ner några kilon, blivit lite starkare, så har också min migrän blivit bättre!
Jag är glatt förvånad över hur mycket man kan åstadkomma med relativt små förändringar! Louise har skickligt lotsat och coachat mig fram till bättre rutiner och bättre val, och jag är så nöjd över de resultat jag hittills uppnått, och vill gärna dela med mig av några ögonblick och insikter från min lilla resa.
Vad gör en sån som jag hos en sån som Louise?
Det var precis vad jag tänkte då jag klev in genom dörrarna till Vetenskapshälsan första gången…
Jag hade efter en längre tids grubblerier format ett mål, en önskan om att när jag om ca 3 år fyller 50 år, så ska jag må så bra det bara går utifrån mina förutsättningar…
Märk väl, inget ”jag ska vara smal och snygg” eller ”jag ska ha skaffat mig nya fasta bröst” etc …
Nej jag vill helt enkelt må så bra jag kan må, på alla sätt, kroppsligt och själsligt! Och jag har aktivt själv tagit kontakt med Louise för att få hjälp med starten på min resa, och ÄNDÅ tänker jag att ”vad gör en sån som jag hos en sån som Louise…” Jag vet ju att hon KAN det här, och att hon är superduktig på sitt jobb, på att coacha, peppa och inspirera. Jag har nämligen en kollega som en längre tid gått hos Louise och uppnått fantastiska resultat på många olika sätt.
Jag har fått för mig att det är färdigtränade superfita människor som är på gymmet, och det är supertränade och superhälsosamma människor som går till en sån som Louise…inte vanliga otränade lite lätt överviktiga som jag…
Om jag var skeptisk då jag klev in så släppte det dock omedelbart, för Louise var inte ett dugg dömande eller fördomsfull eller förmanande, det kändes bara jättebra att sitta där och veta att nu skulle vi göra en plan för mig!
Är det då möjligt att åstadkomma något utifrån mina förutsättningar?
Det är så lätt att tro att det bara är extrema förändringar och prestationer och uppoffringar som räknas… Allt annat gills inte…
Jag kunde visualisera mig själv efter 3 månader, ett hälsofreak, ett träningsfreak, smal, vältränad, lyckligare och mer energisk…
Så där satt jag, 47 år, lite överviktig, otränad, med en kass höft, migrän, en relativt nyopererad fot, i väntan på ännu en fotoperation. En släng av Stig-Helmer-syndrom gör dessutom att jag känner mig galet bortkommen på ett gym…
Hur sjutton skulle Louise få ihop detta??
Ett viktigt mål för mig var att få hjälp med kosten för att få bukt med all huvudvärk. Har haft migrän så länge jag kan minnas, och har på senare år blivit medveten om kostens inverkan, men kände att jag saknade kunskap.
Jag ville dessutom få hjälp med ett träningsprogram anpassat till mig och mina krämpor.
Från midjan och neråt sköter min sjukgymnast, men resten fick Louise ta hand om, jag vill bli starkare i armar och axlar, ja i överkroppen överlag!
Jag hade en önskan om att få både ett gym-program men även ett program att köra hemma dagar då jag inte får till annat.
Allt detta sydde Louise ihop på ett mycket bra sätt, och så här några månader senare kan jag bara konstatera att det är det absolut bästa jag gjort för mig själv på länge!
Tortyrtrosornas tid är förbi…
Även på den tiden då jag faktiskt var både smal och vältränad så hade jag komplex för det mesta på min kropp. Hade ju varit toppen om jag haft vett att spara mig tills nu när det finns mer fog för det…
Egentligen tror jag inte att det är någon mer än jag själv som stör mig på min muffintop… Men MIG stör den så förbannat! Så till den milda grad att jag envisas med att klämma in mig i halvmeterhöga tortyrtrosor som är så sjukt obekväma! De sitter åt, stryper blodtillförseln till benen, åstadkommer en bred kliande ilsket röd liten minimuffintop precis vid resåret, de är helt enkelt vidriga!
Men oj vilken slät och fin mage man får…
I början av min 3-månadersperiod, precis när jag började känna att det börjar nog sjutton gå åt rätt håll, så satt jag i bilen med mina tortyrtrosor (ja det kändes ju som att det var vi två liksom, de gör sig så påminda hela tiden) och kände hur paniken började komma… Herregud så obekväma!
Väl på jobbet hämtade jag en sax och gick raka vägen in på toa och befriade mig. Jag klippte sönder de förbannade tortyrtrosorna!!
Den röda kliande lilla vallen under brösten lyste mot mig i spegeln, och där och då lovade jag mig själv att ALDRIG ta på nåt dylikt igen…
Tortyrtrosornas tid är definitivt förbi!
Är det möjligt att äta en semla utan ångest?
Redan innan jag började hos Louise så hörde jag uttrycket ”100 % njutning” och har tänkt för mig själv att ”vadå, hur kan man njuta fullt ut av något man vet är onyttigt?”
För mig är onyttiga saker utan undantag förknippat med dåligt samvete och ångest, har alltid varit…
Men så en kväll ungefär i mitten av mina 3 månader skulle jag iväg och fika med en väninna. Hade bra flow på både mat och träning, kände mig nöjd och stark och sund. Jag hade dessutom ätit bra FÖRE min träff för att inte falla för några frestelser pga hunger… Tänkte jag skulle leta upp det magraste jag kunde hitta, i värsta fall fick det bli en slät kopp… Om man säger så här…det blev inte alls som jag tänkt mig! Istället sattes en stor frestande vacker florsockerdränkt SEMLA framför mig… Jag hade inte ätit semla på säkert 2 år, och kunde bara genom att se på den känna smaken av mandelmassa, grädde och bulle… Jag ville ha den, och jag åt den, och njöt i fulla drag!!
Där och då förstod jag precis begreppet 100 % njutning! Det smakade såååå gott, och jag hade inget dåligt samvete och kände ingen ångest, för jag visste att jag gör bra val övriga dagar!
Louise skriver i sin blogg om Paretoprincipen, eller 80/20 – regeln, och tänker man på den så är det ju faktiskt fullt möjligt att äta en semla utan att behöva ha ångest!
Flashback på vågen…
En morgon under senare delen av mina 3 månader upplevde jag en rätt lustig grej. En del i mitt projekt med Louise förutom kost och motion, har också varit att vara lite snällare och trevligare mot mig själv. Istället för titta på min spegelbild med avsky så övar jag på att tänka snälla tankar om mig och min muffintop med matchande hängbröst…
Denna morgon står jag framför spegeln och konstaterar att ”åhh Bettan det börjar hända grejer” och jag kände mig faktiskt lite slank… Samma muffintop men kanske lite lite mindre… Jag brukar aldrig väga mig men kände denna morgon att jag måste bara se om det hänt nåt…
Och oj så glad jag blev, det var typ rekord! Härligt!
I samma ögonblick som jag halvnaken där i mitt badrum upplever nån sorts eufori över detta, så får jag en brutal flashback… Jag känner väldigt väl igen vikten på vågen… Det är (så när som på några gram) exakt vad jag vägde för 22 år sedan, precis innan jag skulle föda mitt andra barn…
Kunde inte låta bli att skratta för mig själv, tänk va…samma vikt, fast då kände jag mig som en valross, och nu känner jag mig smal och lätt! :-)
**********************************************************************************
Ja detta var några små glimtar från min lilla resa, en kort period, men ett STORT steg på väg mot mitt mål. Jag kan varmt rekommendera alla att ta hjälp av och låta sig coachas av Louise, själv har jag lärt mig så mycket och är stolt över mina bättre och sundare vanor och starkare kropp. Antalet dagar med migrän är färre och det är som att vinna högsta vinsten för mig.
Det var helt rätt av en sån som jag att gå till en sån som Louise!
Tack Louise ♥
/Elizabeth West
