Alltså, jag måste bara få skryta lite över mina kunder
Jag började min Vetenskapshälsoresa den 23 februari i år. Det var motigt och jag var ganska sur i början, kunde inte riktigt förlika mig med att någon skulle säga till mig vad jag skulle äta och hur jag skulle träna. Fast jag kontaktade Louise av egen fri vilja.
Tränat har jag alltid gjort av och till, har haft turen att vara ganska smal som ung så behövde inte anstränga mig så hemskt mycket. Sedan fyllde jag 35, födde barn och allt det där började ändras. Kunde inte riktigt äta vad jag ville, fick inte samma resultat när jag tränade, sista gravidkilona ville inte släppa taget. Tyckte det var tråkigt att det alltid jäste ut en ”muffintop” över byxlinningen och att tunikor var min enda valmöjlighet när det gällde toppar. Men jag hade bebis och sen trotsig treåring och allt det där som många av oss har. Orkade inte riktigt ta tag i det hela samtidigt som jag inte vågade släppa taget om kanelbullen och Marabou mjölkchokladen. Men så såg jag en bikinibild från förra vinterns Florida resa och kände att den där pösiga tanten på bilden kan inte vara jag. Några veckor senare satt jag på Louises kontor och pratade om kvarg.
Numera äter jag enligt rekommendation och tränar tre gånger i veckan. Fast svackor finns det ganska gott om när livet blir knöligt med sjukdom, trötthet och stressiga perioder, då är det lätt att falla tillbaka ett steg. Men jag faller inte lika långt, nu kan jag liksom bromsa mig själv på ett annat sätt. Insikten att det inte blir bättre av en Marabou mjölkchoklad sitter långt inne men numera finns den där i alla fall. Och så är jag ju inte hungrig på samma sätt eftersom jag äter riktig mat och mellanmål (läs kvarg) flera gånger om dagen. Mycket handlar så klart om att planera och prioritera både när det gäller maten och träningen, så klart att det inte gör sig själv. Fast det är det nog egentligen ingen som tror.
Min kropp är starkare, mina kläder passar bättre, jag mår bättre över lag och allt det här har jag åstadkommit med hjälp av Louise. Konceptet i sin helhet och Louise som person och tränare i synnerhet gör det möjligt. Det är jag värd.
/Annica Gerber
Efter ca 9 månader har Annica gått ner 5 kg (64,6 till 60,6) , tappat 7,5 cm i midjan (86,5-79) och 5,5 cm över höften (101,5-96), detta genom att träna 3 ggr/veckan med bara hemmaträning. Det bör tilläggas att Annica ifrån början inte hade som mål att gå ner i vikt utan mer att komma igång med träningen och slippa värk i kroppen och ” kanske tajta till sig lite”. Att hon har tappat 7.5 cm över midjan, byggt muskler och tappat fettmassa är en positiv bonus av att hon i dagsläget kombinerar sin styrketräning med att äta bra och ren mat. Nu är siktet inställt på bli ännu starkare och öka muskelvolymen.
Det är fantastiskt att få följa Annica på hennes Vetenskapshälsoresa. Hon har från börjat tagit till sig alla mina råd och utmanat sig själv vid varje träningspass. Hon har blivit starkare och förbättrat sin kondition. Hon har en stark vilja att nå sina mål och har en härlig inställning. Ser fram emot att få coacha henne vidare på henne fortsatta resa!
/Louise
Jag började hos Louise i januari i år med en press från mig själv att träna så mycket som möjligt samtidigt som jag åt alldeles för lite. Kroppen ställde in sig på svält och idag känner jag att jag kastat bort 2 år av styrketräning!
Sen Jag började hos Louise i januari har jag förstått att kroppen behöver massa bra och god mat för att det ska hända något! Här har ni resultat från 26 februari – 27 maj alltså exakt 3 månader emellan! Blir nästan chockad själv att de inte var längre sen! Än är det en lång resa kvar men nu vågar jag tro på att träningen jag kör nu ihop med maten ger massa resultat! Så de är full fart framåt! Vetenskapshälsan är verkligen en livsstil, såhär kan jag leva resten av mitt liv. Mår hur bra som helst! Tack Louise !
Nu har jag inte längre någon press på att träna så mycket som möjligt utan har fått dessa resultat på endast 3 dagar i veckan träning! Har fått ett lugn i livet och de är hur skönt som helst:)
Hälsningar
Sofia Sundfors
“Sofia är målmedveten, viljestark och tar till sig alla mina råd. Om alla kunder hade varit som Sofia hade mitt jobb varit väldigt enkelt :-)
Sofia har gått ner 6.2 kg, minskat 6 cm i midjan och 4.1 cm över höften samtidigt som hon har byggt muskler och blivit starkare. Att få vara med på Sofias Vetenskapshälsoresa har gett mig ytterligare bevis på att det handlar om att äta tillräckligt med mat och träna smart och effektivt för att få resultat. Du måste äta för att kunna bygga muskler. Om man hela tiden ligger på ett kaloriunderskott så spelar det ingen roll hur mycket man tränar då energin och byggmaterialet för att bygga muskler inte finns tillgängliga. Det är genom att öka sin muskelmassa som man också ökar sin förbränning som gör att man förbrukar mer energi i vila. Genom att äta lagom mycket och styrketräna samtidigt så får man resultat som går att bibehålla- det blir hållbara resultat. Så se till att äta bra och ren mat, ge kroppen de byggstenar den behöver!
Ser fram emot fortsättningen och är helt övertygad om att Sofia kommer nå alla sina mål och mer därtill. “
För ett år sedan frågande Anna mig om hon kunde få börja hos mig. Känslan när jag fick min första kund var enorm, det var en stor glädje blandad med lite rädsla inför om min tjänst skulle fungera. Nu var det upp till bevis.
Att ha fått följa Anna under ett år har varit fantastiskt kul, det har varit både med och motgångar. Att resan inte alltid är helt spikrak är viktigt att ha med sig. Man kommer misslyckas under vägen. Det viktigaste är då att komma ihåg att så länge man inte slutar så kommer man alltid att ta sig framåt. Detta har varit väldigt tydligt på Annas resa, hon har under vissa perioder haft det stressigt och oerhört mycket på jobbet. Att hon ändå lyckats så bra beror på att hon aldrig har gett upp och att hon gått och tränat fastän det känts tråkigt och segt. Annas mål var i från början att bli av med sin värk i axlarna och få ett hälsosamt midjemått. Hon är på väldigt god väg att uppnå bägge dessa kriterierna. Anna är mycket starkare och gör smarta matval som gör att hon kan äta mycket mat och ändå bibehålla sin vikt. Hon berättade idag att hon i de stressiga perioderna inte alls känt sig så trött som hon tidigare gjort och att kroppen har klarat av de många timmarna framför datorn på ett mycket bättre sätt. Det är en av många positiva saker som styrketräningen bär med sig. Att man klarar av stress bättre och slipper onödig värk.
Idag är jag oerhört glad och tacksam över att ha fått det stora förtroendet att få lov att följa Anna under ytterligare ett år. Idag startade vi hennes andra år. Inför andra året står nu nya utmaningar och mål att uppnå. Både kosten och träningen kommer finjusteras och Anna kommer bibehålla träningsprogram och övningar över lite längre perioder, detta för att kroppen nu behöver utmanas på nytt sätt för att hon ska fortsätta att göra resultat.
Anna var min allra första kund min första Vetenskapshälsoresenär. Jag är idag stolt över att ha fått förtroendet att startat ytterligare 79 st Vetenskapshälsoresenärer. Ska bli spännande att se hur år 2 kommer att bli.
Jag var runt 9 år när jag första gången kände att jag mådde psykiskt dåligt efter att jag ätit godis. Jag minns att jag gick in till mitt rum och la mig i sängen och gjorde 100 situps.
Jag är uppvuxen på 80-talet. Årtalet då vi alla var livrädda för fett och bantning var något alla (kvinnor) höll på med. Under större delen av 90-talet åt jag mer eller mindre fettfritt så fort tillfälle gavs. Jag tränade för att göra av med de kalorier jag ätit. Ju hårdare, ju mer man svettades och ju tuffare desto bättre ansåg jag att träning var. I slutet av 90-talet insjuknade jag i vad man idag skulle kalla ortorexi. Jag tränade så mycket jag kunde och åt så lite det bara gick. Jag var smalare och mer vältränad än jag någonsin varit, så utifrån såg jag nog ganska “hälsosam” ut, det är just detta som gör att sjukdomen kan vara svår att upptäcka. Jag satte höga krav på mig själv i skolan, pluggade alltid så mycket jag bara orkade inför tenor, tog mig igenom högskolan utan en enda omtenta men med ett psyke och kropp som mådde väldigt dåligt. En dag tog det stopp, jag åkte hem till mina föräldrar och sa att jag inte orkar mer. Min kloka mamma såg då till att jag fick hjälp. Det blev många timmar hos psykologen Sven. Jag fick lära mig att äta igen och få ett sunt förhållande till maten och fick lova att kasta ut vågen. Vägen tillbaks var lång och inte helt spikrak. Mitt förhållande till maten var så förstörd att det tog riktigt många år innan jag kunde äta vissa saker utan att må dåligt efteråt.
Jag skulle säga att den största förbättringen och förändringen skedde efter min första graviditet. Efter att jag sett vad kroppen verkligen är till för och vad den kan klarar av. Efter det fick jag ett helt annat förhållande till min kropp. Jag insåg att min kropp är gjord för att ge liv till en ny människa, att min kropp kan klara av smärtan som en förlossning innebär, att min kropp kan ge mat till helt ny individ- det var stort för mig.
Att lära mig vilka byggstenar kroppen behöver för att må bra och att maten inte bara är kalorier har varit en av de viktigaste lärdomarna för mig och en stor del i min egna hälsoresa. Att sen lägga till hur man tränar på ett smart och sunt sett har gjort att jag idag må bättre än jag någonsin gjort, jag har en starkare kropp och en gladare själ vilket är helt underbart.
Min historia har gjort att jag idag verkligen brinner för att lära människor att få ett sunt och okomplicerat förhållande till maten oavsett om de tidigare ätit för mycket eller för lite, att inse att maten är så mycket mer än kalorier in och kalorier ut. Att mat är njutning, glädje, byggstenar och energi. Att man genom smarta matval kan äta mycket mat och aldrig behöva gå hungrig och på så sätt få i sig alla de byggstenar som kroppen behöver för att må bra. Jag vill att vi ska jaga näring istället för kalorier. Att fokusera mer på vad vi behöver få i oss än vad vi bör undvika. Livet blir så mycket roligare då :-).
Om jag skulle få träffa mitt 9åriga jag som frenetiskt låg i sin säng och gjorde situps så skulle jag vilja titta henne i ögonen och berätta för henne att hon är så mycket mer än en kropp och ett objekt. Att det inte bara är prestationer som räknas utan att man är bra precis som är med alla sina eventuella fel och brister.
Vi är på semester på varmare breddgrader och förutom den uppenbara njutningen av ledighet och solsken, så är det något annat som känns helt underbart. Till skillnad från förra sommaren och även året före, var det den här gången en ren fröjd att hoppa i shorts och tunna sommarkläder.
Just nu får jag verkligen full utväxling för alla de där gångerna jag masat mig iväg till gymmet och när jag motvilligt tagit mig ännu en skopa smaklös kvarg till mellis. Under de senaste nästan åtta månaderna på min vetenskapshälsoresa, är det ett faktum att jag tyvärr inte är typen som njuter av att pumpa muskler, eller får en kick av att sätta klockan i arla morgonstund för att åka till gymmet. Inte heller går min kropp (eller snarare knopp) på att en rawfoodboll eller ett knippe morotsstavar skulle vara ett substitut för det jag verkligen tycker är gott eller roligt att laga.
Men nu när jag kan gå förbi min spegelbild iklädd tunna sommarkläder och vara nöjd med det jag ser. Nu när jag ser fördelen med att verkligen välja vilken av mina frestelser jag faller för (och skippar allt som inte är 100% njutning). Och nu när jag har en massa mer ork och energi är det värt alla uppoffringar däremellan.
Efter min viktplatå med minst 10 kilo kvar tills jag är (på mitt eget önskade) mål och rejäl infektion i kroppen, var jag bra less på det mesta förknippat med mina hälsomål. Men nu när jag har njutit av att ha mina sommarkläder sittandes ledigt igen, och inte känner behovet att snabbt vända mig bort ifrån min egen spegelbild, är jag laddad igen. Laddad att göra alla de där uppoffringarna för att vräka de sista kilona och få min bästa kropp tillbaka, lagom till den svenska sommaren.
Soliga semesterhälsningar från Marie