fbpx

Elin- 150 styrkepass! Tjohoo vad jag är bra!

För ett par veckor sedan fick jag ett meddelande från Louise att jag passerat 150 styrketräningspass. Tjohoo vad jag är bra tänkte jag då! 

Min resa började i januari 2021. Ett år efter utbrottet av coronapandemin och jag kände att jag var  helt ur balans vad gäller träning. Det var då jag kom i kontakt med Vetenskapshälsan och Louise. Jag fastnade direkt för upplägget med det personliga mötet i kombination med kost och träning. Men samtidigt att det kändes som att det fanns en sund inställning till kost och träning i allt Louise förmedlade. 

Efter kroppssammansättningmätning och tester fick jag ett program med fokus på styrketräning, tre olika pass per vecka. 

Under ett års tid har jag alltså kört tre styrkepass per vecka. Att styrketräna var en plåga för kroppen till en början. Jag kan nog räkna på mina fingrar hur många gånger tidigare jag vistats i gymmet bland de fria vikterna. Så det fanns en del muskler som behövde mjukas upp. Det roliga  med passen är att det är variation, man hinner aldrig tröttna. Allt från statiska styrkeövningar till  övningar som är mer pulshöjande.

Ju fler pass jag genomfört ju smidigare känner jag mig i kroppen. Är dessutom mycket piggare, både på jobbet och hemma. 

Min största utmaning men också uppenbarelse under denna resa har varit maten och att det skall vara så rent som möjligt. När jag fick listor vid första mötet på bra råvaror presenterat för mig var  det först en chock, där stod det inget om falukorv eller kanelbullar. Det kändes som att jag behövde tänka om helt vad gäller kosten. Men tror den känslan, när jag reflekterar i efterhand, i grund och botten handlade om att jag har aldrig tyckt att det varit speciellt roligt att laga mat, sett det mer som ett måste än något annat.  

Något Louise tryckt på från början är hur viktigt det är med mellanmål. Och jag förstår nu varför då jag aldrig är hungrig längre. Varje gång jag äter vet jag att nästa måltid är inte så långt bort så  jag behöver inte äta som om det inte finns någon morgondag. 

Ju mer recept jag testat, dels från Vetenskapshälsan men också Googlat fram så har jag sakta men säkert upptäckt ett helt nytt ”kök”. Framförallt att det är väldigt trevligt att laga mat och att  det blir mer och mer roligt att laborera. Då jag lätt nördar ner mig i saker jag tycker är intressant  har ämnet kring innehållet i mat blivit ett sådant. Nu har jag därför plöjt otaliga böcker om mat och hur det påverkar vår kropp. 

Men att hitta en balans för mig vad gäller mat och att kunna unna sig men samtidigt njuta har varit svårt. Jag har och är nog väldigt sträng mot mig själv, men jag jobbar med detta.  

Under ett års tid har jag med jämna mellanrum träffat Louise men också haft kommunikation via meddelanden. Det har hittills varit en super rolig resa med fantastisk coachning där man känner sig sedd och bonus är att träningspassen är anpassade efter mina behov.  

Då jag låg på en så kallad normalvikt enligt min kroppsammansättningsmätning när jag började min resa för ett år sedan har mitt mål aldrig varit att gå ner i vikt, det har blivit ett bonusresultat av att jag börjat styrketräna och äta bättre. För mig har det varit mer relevant vad som händer inuti  kroppen än utseendet men framförallt att jag känner mig starkare. Därför har  kroppsammansättningsmätningarna varit väldigt intressanta att genomföra. Det har blivit svart på vitt vad som fungerar/ inte fungerar. Ytterligare resultat såhär långt om man bortser från mätbara siffror är att jag känner mig starkare, piggare, bättre hållning men framförallt smidigare i kroppen.

Om man ser på en helhet skulle jag säga att jag mår mycket bättre än före och känner mig  betydligt gladare. 

Men att få resultat kräver planering och ytterligare planering. Jag skriver på helgerna listor för kommande veckas matmeny och inköpslista inför veckobesöket i matbutiken. Har alltid bestämt i  förväg vilka dagar jag skall träna, just för att det skall bli av. Med hjälp av en bra planering så har  träningspassen som ackumulerades har blivit fler och fler. Antalet mellis- och matlådor som släpats fram och tillbaka till jobbet är otaliga.

Att planera har varit en nyckel till framgång för mig. 

Om jag nu blickar framåt är mitt mål nu är att kunna göra en pull-up utan hjälp. För att det ser coolt ut men främst för min egen skull. 

Jag skulle vilja påstå att den är resan efter ett år har blivit en ny livsstil för mig, en livsstil som jag vill leva efter livet ut.

Tack Louise för att du stöttat mig! 

Vi ses på gymmet, i matbutiken eller på bageriet! 

//Elin

Vill kunna dansa på min hundraårsdag!

“Jag vill kunna dansa på min hundraårsdag och samtliga födelsedagar fram tills dess”

Jag fullkomligt älskar det målet en av mina kunder satte upp. Det är så fyllt av glädje och energi och säger så mycket om hur kunden vill må och känna sig. Att hälsa, styrka och livskvalité står i fokus.

När vi startar upp nya kunder så pratar vi en hel del om mål och förväntningar. Vi försöker få fram varför de väljer att göra den här satsningen, vad de vill uppnå, vad de har för mål och visioner och vad de kan se framför sig och känna när de väl uppnått målet. Kan man känslomässigt knyta an till sitt mål är det större chans att lyckas. Utan mål och riktning är det svårare med motivationen för de flesta av oss.

När det kommer till mål skulle jag säga att det finns 3 typer av kategorier dit alla mål man kan ha med sin kost och träning går in under. Det är hälsomål, prestationsmål och fåfängdhetsmål.

Till hälsomålen hör att uppnå hälsosamma mått, att känna sig piggare, få mer energi, hålla sig frisk.
Att springa längre, att lyfta tyngre vikter och att köra Vasaloppet är mål som hamnar under prestationsmålen. Till fåfängdhetsmålen hör att man vill känna sig bekväm naken, att man vill bär upp kläder snyggare osv.

För mig är alla dessa målen viktiga för min motivation. Jag tränar för att slippa ha värk och för att få ork och energi, men också för att kunna lyfta tyngre och springa snabbare och vara snygg naken. Men nu kommer även jag lägga till målet att kunna dansa mig genom livet, alla livets dagar fram tills jag dör med början redan idag!

Önskar er en fantastiskt fin midsommar fylld med mycket dans och glädje
/Louise

Min resa från atros till att kunna springa, surfa och åka skidor.

Min resa började för ca ett år sedan med rätt sorts träning enligt ett utarbetat program av Louise. Anledningen till att gå med i Vetenskapshälsan var att försöka hitta en ny väg som jag inte testat förut – en ny strategi!

Jag har en elitidrottsbakgrund med spel i bandy och fotboll samt många år med extremsporter som skidor i branter och stup samt windsurfing i 5-6 meters vågor i Nya Zealand och Australien mm. Livet gick sen vidare med familjeliv och mer satsning på löpning och öppna spår i Mora och snabba tider, där och då mitt i livet som 40 åring hamnade jag i ett läge där jag helt enkelt inte kunde gå eller röra mig obehindrat längre med stor smärta i höfterna, knäckande fullständigt – en sorg – med ett liv baserat på aktivitet.

Många år ägnades med besök på olika mottagningar utan svar men till sist fick jag beskedet efter en röntgen hos rätt läkare att jag aldrig skulle kunna springa mer eller gå obehindrat då jag har och haft allvarlig atros i höfterna sen länge. Detta var innan alla tidningar började skriva om fenomenet. Med detta kom en rejäl viktökning som gjorde mig ännu mer hindrad i aktiviteter som man älskar.

Nästa år fyller jag nu 50… och plötsligt efter en löptur på stranden i februari vid mitt fantastiska Varbergs kontor så sprang jag helt förvånande på 5 minuters tempo igen .. och genom en hel mil. De jag sprang med var alla lika förundrade, mina kollegor som tränat hela vintern för varvet, att jag utan ett enda löpsteg det senaste sprang ifrån dem!! Idag känner jag lite smärta men med rätt träning enligt Vetenskapshälsan och försiktighet kan jag springa utan problem, och surfa åka skidor etc. obehindrat!! Tack Louise. Jag har dessutom gått ned ca 8-9 kg sen starten men där kämpar jag fortsatt – men jag tror att mina muskler väger en del nu också :-).

/Mats Hörnfeldt

Du kvinna i klimakteriet, hur har du det med din H.E.S.S.H?

Om man frågar folk vilka symptom som man kopplar samman med klimakteriet så svarar troligtvis väldigt många, humörsvängningar och värmesvallningar. Men det finns även en hel del andra symptom som är vanliga, så som viktuppgång, minskad sexlust, led och muskelvärk, hjärtklappning, UVI och urogenitala symptom. 

När vi som coacher träffar dessa kvinnor och hör om deras symptom så är alltid vårat mål att bygga tränings och kostupplägg för att minska deras klimakteriesymptom. För att vi ska kunna ta reda på om ett upplägg fungerar så behövs det olika parametrar som man kan mäta.

Om vi hjälper dessa kvinnor med en livsstilsförändring, ändrar deras kost och träning, vad får vi då för resultat på H.E.S.S.H- Hunger, Energi, Sömn, Sug och Humör? För att veta att ett upplägg fungerar vill vi att alla dessa parametrar ska förbättras.

Om man ska titta på vilken insats som ger störst output på ens H.E.S.S.H status så är det utan tvekan sömnen. För en kvinna mitt i livet som antingen är i förklimakteriet eller klimakteriet skulle jag säga att sömnen verkligen är A och O. Dålig sömn ger nämligen ökad hunger, mindre energi, ökat sötsug och sämre humör. Det vill säga din totala H.E.S.S.H försämras. Så börja med att försöka få ordning på din sömn så gott det går. Det som kan hjälpa är bland annat; fysisk aktivitet, förändringar i kosten, andningsövningar, meditation, yoga, tyngdtäcke, hormonbehandling mm. Se till att ha det svalt och mörkt i sovrummet. Är du ljus och ljudkänslig så skaffa ögonmask och bra öronproppar. Vad man har för sängkläder kan också göra stor skillnad. Själv föredrar jag linne framför annat material då det andas så bra och aldrig skrynklar sig. Så sover du inte bra, börja då där. Väldigt mycket annat kommer lösa sig på vägen och din H.E.S.S.H status kommer förbättras.

/Louise

Jag kan hoppa! Nu vågar jag nästan tro att det är sant.

Inte förrän nu har jag börjat fatta hur mycket jag begränsats och anpassat mig. Att alltid gå på toa det sista innan man går hemifrån, kissa precis innan man tränar, att väldigt ofta okynneskissa oavsett om det behövs eller inte hade blivit en vana. Att undvika alla typer av hopp, tunga lyft och helst också nysningar var något jag gjorde på ren reflex.

Nu är det cirka 3 månader sedan jag genomgick min TVT-operation, från dag ett efter operationen har jag känt en enorm skillnad. Jag kan numera hoppa hopprep, studsmatta, göra jumping jacks (kissanersighopp :-)), tunga lyft och vara förkyld utan att under dagen behöva byta underkläder. Det tog rätt många veckor innan jag vågade tro att det var sant, innan jag vågade lita på att kroppen hade fått funktionen åter. Skulle säga att min livskvalité ökat något helt enormt. Jag kan numera spontant ta mig an alla olika typer av fysiska aktiviteter utan att behöva känna oro och utan att planera i förväg och anpassa mig.

Går du i tankarna att göra en TVT-operation, så tveka inte. Boka ett besök och se till att bli utredd med en gång. Gå inte och lid i onödan!

Ha det bäst!
Louise

 

Tjugofyra timmar utan mobil- hur svårt kan det vara?

Mitt jobb innebär att jag ständigt är uppkopplad. Kontakten med mina klienter sker via sociala medier, appar och mail. Mycket energi, tid och tankar går åt nästa uppdatering, svara på kommentarer och vad som ska bli nästa blogginlägg. Även privat är jag mycket uppkopplad, stor del av min kontakt med vänner sker via messenger. Jag älskar och kommer nog alltid att föredra att kommunicera via skrift, det är helt klart mitt primära språk och därav mycket pillande på mobilen.

Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag verkar som beroende av min mobil, att vi sitter ihop.

Tecken på beroende är följande: 

  • Jag tänker mycket på just detta
  • Jag har börjat smyga med det
  • Jag känner ett sug efter det
  • Jag har utvecklat tolerans, och behöver allt starkare doser/högre spelinsatser
  • Jag blir hög av att få ägna mig åt det
  • Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
  • Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
  • Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen.

Skulle inte vilja påstå att jag uppfyller alla dessa punkter men absolut att jag får som panik om jag inte vet vart mobilen är, försöker att inte visa barnen hur mycket jag faktiskt använder mobilen, blir irriterad om jag inte får lov att använda mobilen mm. Ni som följer mig vet att jag väldigt sällan bangar en utmaning. Så för att bevisa motsatsen, det vill säga att visa på att jag inte är beroende bestämde jag mig för att helt enkelt för att vara helt nedkopplad i 24h.

Sagt och gjort mellan klockan 14 -14 skulle jag vara utan mobil. Var rätt pirrig, skulle jag klara att inte fuska, skulle jag få abstinens :-).

Säger inte att det vara lätt, men betydligt lättare än vad jag hade trott. Det som kanske gjorde saken lite lättare var att jag hade massa kul inbokat. Teo och jag hade sedan tidigare en kväll inbokad på stan. Att umgås helt utan en tredje part, utan mobilerna som pockar på uppmärksamhet innebar att man började umgås på riktigt, att man gav varandra 100% uppmärksamhet. En oerhört härlig känsla som jag nästan lite glömt av. Detta kommer vi absolut göra om ofta. Nästa gång ska vi testa ett helt skärmfritt dygn hela familjen. Man kan tycka att det är galet att det ens ska behövas, men det är bara att erkänna att iaf i vår familj så är det mycket skärmar och socialaktivitet via mobiler och datorer. Tonåringarna kommer inte jubla men min förhoppning är att även de kommer inse den enorma fördelen och härliga känsla som uppstår när man ger någon sin fulla uppmärksamhet och tid-  finare gåva är svårt att ge varandra.

Ha det bäst!
Louise