fbpx

Om du inte avsätter tid för att vara frisk måste du förr eller senare avsätta tid för att vara sjuk

I dessa tider så tror jag vi är många som funderar på hälsan både för sin personliga del men även för befolkningen i stort. Det är dessvärre så att många i dagens samhälle inte klarar av att bli sjuka, det tar helt enkelt för hårt och man är inte rustad för den typen av belastning på kroppen som det innebär att få t.ex COVID- 19 eller liknande infektioner. Nu syftar jag inte på de personer med bakomliggande och allvarliga kroniska sjukdomar som klassas som riskgrupp, utan de personer i vårt samhälle som helt enkelt bortprioriterat sin hälsa. Det är nämligen så att vi kan påverka vår hälsa och ge oss de absolut bästa förutsättningarna genom de dagliga valen vi gör. Är inte det otroligt coolt? Det finns inga hocus pocus, det handlar om att röra på sig och äta vanlig mat med mycket frukt och grönt och minimera intaget av socker och halvfabrikat….Och ändå så försöker folk slå knut på sig själva och boosta kroppen med vitaminpiller, dieter, detoxa och knapra kosttillskott högt och lågt. PLEASE WAKE UP!

Så ju sämre förutsättningar du har desto viktigare är det att just du börjar ta hand om dig själv

Vare sig du vill tro det eller ej så är träning och bra kost den absolut billigaste metoden för att må bra och öka chanserna till ett långt och friskt liv. Tyvärr säljer tidningarna inte lika många löpsedlar på den här “metoden”. Att investera i sig själv med dessa enkla insatser är förmodligen det smartaste du kan göra och mer lönsamt än varenda pensionsförsäkring, lyckopiller eller pulverdiet i hela världen. Ligger man i riskzonen för andra sjukdomar kopplat till livsstilen så är nyttan av att träna och äta bra ännu större. Det gäller även stress, depression och utmattningssjukdomar. Så ju sämre förutsättningar du har desto viktigare är det att just du börjar ta hand om dig själv.

Skaffa dig en stor hälsobuffert

Genom fysisk aktivitet skaffar vi oss en hälsobuffert. En buffert inför sjukdom. Ju bättre tränade vi är, i ju bättre form, desto bättre rustade är vi. Är man redan i dålig form när sjukdom inträffar så kommer man ha sämre förutsättningar för tillfrisknande. Så se till att ha en så stor hälsobuffert som bara möjligt genom att ge dig själv tid till fysiskt aktivitet och träning, för om du inte avsätter tid för att vara frisk måste du förr eller senare avsätta tid för att vara sjuk.

Glöm inte att det aldrig är för sent att börja träna, däremot är det för tidigt att sluta…
/Sara

Häng med på FAB 40+ på Stenungsbaden

Du kvinna 40+, varmt välkommen på en heldag fylld med föreläsningar, svettig och kul gruppträning utomhus, kallbad med bastuflotte, mumsig lunch, kroppsmätning och goodiebag!

Detta blir en dag fylld med träningsglädje, god mat och inspirerande föreläsningar, en dag du inte vill missa helt enkelt!

Dagen leds av Helena Höckerström och Caroline Gröndahl som jobbar på Vetenskapshälsan AB. Både Helena och Caroline är utbildade personliga tränare, kostrådgivare, hälsokonsulter och löpcoacher.

Pris: 1395:-

Detta ingår:

  • Två träningspass utomhus (alla kan vara med)
  • Kallbad med bastuflotte, lån av badtofflor, badrock och handduk ingår och vi byter om i spat.
  • Två föreläsningar om kost, träning och hälsa för dig som är 40+
  • Lunch
  • Mellanmål
  • Kroppsmätning – få reda på vad din kropp består av och hur den mår (värde 500kr)!
  • Inloggning och träningsprogram för tre månader i appen Twiik (värde 495kr)

Passa gärna på att stanna över natt och njut av en trerättersmiddag, del i dubbelrum, frukost och tillgång till Stenungsbaden Spa för ytterligare 1625kr/pers. Om du vill bo i enkelrum blir priset 2050kr/pers.

Tid: 25 april, 9:00-17:00
Plats: Stenungsbaden Spa, vi ses i receptionen
För att boka skicka ett mejl till [email protected] (Minst 10 anmälningar krävs för att eventet ska bli av.)

Varmt välkomna!
Helena & Caroline

Vacker på insidan

Förr gjorde jag mina klienter vackra på utsidan, nu gör jag dem vackra på insidan.

Jag har arbetat med människor och service i hela mitt liv, jag älskar mötet med människor oavsett vilken form den tar.

Senaste åren av mitt liv har jag arbetat på salong och gjort kunder vackrare på utsidan, ett arbeta som lärt mig otroligt mycket mer om människor. Jag har varit en stöttepelare i mångas liv, en person man anförtror sig åt, en person man vet aldrig dömer en. Det är också det yrkesvalet som gjort att jag är där jag är idag. Jag såg behovet av att hjälpa folk och fick drivet att göra människor vackra även på insidan.

Så jag bytte inriktning och valde att utbilda mig inom ett område som alltid legat mig nära om hjärtat, att få äran att arbeta med och hjälpa folk med träning och hälsa är fantastiskt.

Det är ett privilegium att människor anförtror sig hos mig, väljer att blotta vad dem äter och hur dem rör på sig – eller inte rör på sig. Dem väljer att berätta högst privata saker till mig så jag ska kunna hjälpa dem på allra bästa sätt, och det är inte en enkel sak att sitta och berätta privata saker för någon man inte känner. Men jag vet, efter alla år i olika branscher, att jag är en person man känner sig trygg att göra just detta med.

Jag tar mitt yrke på högsta allvar och med största respekt för svårigheterna folk stöter på varje dag, men jag vet att tillsammans är vi starka! Tillsammans kan vi nå målet och bli vackrare även på insidan.
/Helena

| Personlig tränare och Kostrådgivare
| Vetenskapshälsan Stenungsund
| Tel: 0704-640371
| E-mail: [email protected]
| Website: www.vetenskapshalsan.se
| Besöksadress: Munkerödsvägen 4A, 44432 Stenungsund

 

Jag kan hoppa! Nu vågar jag nästan tro att det är sant.

Inte förrän nu har jag börjat fatta hur mycket jag begränsats och anpassat mig. Att alltid gå på toa det sista innan man går hemifrån, kissa precis innan man tränar, att väldigt ofta okynneskissa oavsett om det behövs eller inte hade blivit en vana. Att undvika alla typer av hopp, tunga lyft och helst också nysningar var något jag gjorde på ren reflex.

Nu är det cirka 3 månader sedan jag genomgick min TVT-operation, från dag ett efter operationen har jag känt en enorm skillnad. Jag kan numera hoppa hopprep, studsmatta, göra jumping jacks (kissanersighopp :-)), tunga lyft och vara förkyld utan att under dagen behöva byta underkläder. Det tog rätt många veckor innan jag vågade tro att det var sant, innan jag vågade lita på att kroppen hade fått funktionen åter. Skulle säga att min livskvalité ökat något helt enormt. Jag kan numera spontant ta mig an alla olika typer av fysiska aktiviteter utan att behöva känna oro och utan att planera i förväg och anpassa mig.

Går du i tankarna att göra en TVT-operation, så tveka inte. Boka ett besök och se till att bli utredd med en gång. Gå inte och lid i onödan!

Ha det bäst!
Louise

 

Tjugofyra timmar utan mobil- hur svårt kan det vara?

Mitt jobb innebär att jag ständigt är uppkopplad. Kontakten med mina klienter sker via sociala medier, appar och mail. Mycket energi, tid och tankar går åt nästa uppdatering, svara på kommentarer och vad som ska bli nästa blogginlägg. Även privat är jag mycket uppkopplad, stor del av min kontakt med vänner sker via messenger. Jag älskar och kommer nog alltid att föredra att kommunicera via skrift, det är helt klart mitt primära språk och därav mycket pillande på mobilen.

Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag verkar som beroende av min mobil, att vi sitter ihop.

Tecken på beroende är följande: 

  • Jag tänker mycket på just detta
  • Jag har börjat smyga med det
  • Jag känner ett sug efter det
  • Jag har utvecklat tolerans, och behöver allt starkare doser/högre spelinsatser
  • Jag blir hög av att få ägna mig åt det
  • Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
  • Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
  • Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen.

Skulle inte vilja påstå att jag uppfyller alla dessa punkter men absolut att jag får som panik om jag inte vet vart mobilen är, försöker att inte visa barnen hur mycket jag faktiskt använder mobilen, blir irriterad om jag inte får lov att använda mobilen mm. Ni som följer mig vet att jag väldigt sällan bangar en utmaning. Så för att bevisa motsatsen, det vill säga att visa på att jag inte är beroende bestämde jag mig för att helt enkelt för att vara helt nedkopplad i 24h.

Sagt och gjort mellan klockan 14 -14 skulle jag vara utan mobil. Var rätt pirrig, skulle jag klara att inte fuska, skulle jag få abstinens :-).

Säger inte att det vara lätt, men betydligt lättare än vad jag hade trott. Det som kanske gjorde saken lite lättare var att jag hade massa kul inbokat. Teo och jag hade sedan tidigare en kväll inbokad på stan. Att umgås helt utan en tredje part, utan mobilerna som pockar på uppmärksamhet innebar att man började umgås på riktigt, att man gav varandra 100% uppmärksamhet. En oerhört härlig känsla som jag nästan lite glömt av. Detta kommer vi absolut göra om ofta. Nästa gång ska vi testa ett helt skärmfritt dygn hela familjen. Man kan tycka att det är galet att det ens ska behövas, men det är bara att erkänna att iaf i vår familj så är det mycket skärmar och socialaktivitet via mobiler och datorer. Tonåringarna kommer inte jubla men min förhoppning är att även de kommer inse den enorma fördelen och härliga känsla som uppstår när man ger någon sin fulla uppmärksamhet och tid-  finare gåva är svårt att ge varandra.

Ha det bäst!
Louise

 

Queen of fucking kniiip

Kniiip sa Susanne Lanefelt till oss redan på tidigt 80-tal och sen dess har kvinnor knipt med både sjärt, lår och bäckenbotten.

Att efter en förlossning få professionell hjälp är avgörande. Dels för hur snabb återhämtningen blir men också för att minska riskerna för onödigt och långt lidande. Att träning av bäckenbotten har lyfts fram så mycket senaste tiden är fantastiskt bra, dock behöver kunskapen ut att det för vissa inte räcker med enbart knipövningar. Det har nästan blivit som en övertro till dessa och då också lagts allt mer ansvar hos kvinnan själv. Känslan bli lätt att läcker du så har du inte skött din träning tillräckligt bra.

Min resa började för snart 14 år sedan. För att göra en lång historia kort så blev min första förlossning rätt så dramatisk. Jag blev efter fyra timmar med krystvärkar tångförlöst (japp inte sugklocka utan tång), med resultatet att jag fick opereras i flera timmar efter förlossningen. Jag hade fått en tredjegradens sfinker ruptur.

När jag blev gravid för andra gången ca 1,5 år senare, så började jag känna av att den extra tyngden en graviditet innebar på bäckenbotten, gjorde att jag hade svårt att hålla tätt när jag nös eller hostade. Jag fick då komma till en sjukgymnast som kollade av knipet. Hon gav mig en massa bra övningar och jag började öva på att hissa upp bäckenbotten som en hiss. Våning 1, våning 2, våning 3- hålla emot på vägen ner. Hitta alla väggarna mm. Sen dess har jag knipt. Varje tillfälle som getts har jag knipt. i bilen, medans jag tränat, när jag lagat mat, när jag promenerat, när jag läst, när jag sett på TV. Knipt enligt konstens alla regler- jag blev Queen of fucking knip. Men har det hjälpt? Nix, pix och icke. Sökt på nytt, knappt blivit trodd. “Du som tränar så mycket, du bör ju ha stark bäckenbotten.”  “Övar du verkligen? Knip mer, knip oftare.”

Efter femte besöket hos lika många gynekologer var jag redo att ge upp. Tänkte att jag får väl klara ett liv utan att kunna hoppa studsmatta, hopprep och kissa ner mig vid kraftiga nysningar. Finns ju bindor. Men känslan och förnedringen när detta sker tär, jag blir oerhört ledsen och galet frustrerad. Jag är van att hitta lösningar på problem och ogillar starkt begränsningar.  Sagt och gjort bestämde jag mig för ett sista försök. Utnyttjade min sjukvårdsförsäkring och fick äntligen träffa en gynekolog som lyssnade på hela min historia och som efter bara 5 minuter sa att det här ska vi få ordning på. Jag vågade nästan inte tro att det var sant. Därefter gick allt enormt snabbt. Fick en återbudstid, så ifrån första besöket till operation tog det inte ens en vecka.

En TVT-operation- Tension Free Vaginal Tape innebär att man sätter två snitt över blygdbenet och ett under urinröret, genom slidan. Med en specialnål drar läkaren ett tunt band upp på bägge sidor om urinröret och upp över blygdbenet. Bandet stödjer sedan urinröret när man hostar eller belastar bäckenbotten och förhindrar därmed urinläckage.

Så här dag två efter operationen är jag lite trött och öm men vid gott mod. Ser helt galet mycket fram emot att komma igång med träningen igen och kunna hoppa, att inte behöva anpassa min träning utan kunna helt spontat vara med på alla typer av pass och övningar, att inte längre ha några begränsningar. Att inte kissa ner sig är ju egentligen ett väldigt lågt ställt krav på livskvalité tycker jag, det bör man ju ändå kunna begära och ha som krav- eller hur?

Genom att prata om detta hoppas jag fler söker och får hjälp. Att det fortfarande är lite tabu gör mig ledsen och något jag verkligen vill ändra på.

Syns på en studsmatta fram på :-)
Louise