by Louise | Mar 2, 2017 | Louise, Vetenskapshälsoresan
När jag startade Vetenskapshälsan för 3 år sedan hade jag en dröm och vision att nå ut till så många som möjligt, att hjälpa så många personer som bara möjligt med att få hälsosammare liv. Det är med stor glädje och stolthet som jag nu ser att vi expanderar och växer. Med Sara blir vi nu ytterligare en coach och vi kommer framöver även kunna erbjuda löpcochning, utöver våra tidigare tjänster med viktminskning och styrkefokus.
Igår kväll firade vi vår 3årsdag med en föreläsning med temat “10 steg till ett hälsosamt liv”. Sara och jag delade med oss av våra erfarenheter och bästa tips. Det blev riktigt lyckat. Vi bjöd på fika, minglade och svarade på frågor. Efteråt fick de som ville sitta ner med oss coacher och boka in tid för start av sin Vetenskapshälsoresa. Väldigt kul att intresset var så stort.
Vi är taggade och fulla med planer inför år 4. Finns inga hinder bara möjligheter :-)
Är du nyfiken på vad vi skulle kunna erbjuda just dig? Tillsammans når vi dina mål!
Välkommen in och kika eller hör av dig på [email protected]
by Louise | Feb 24, 2017 | Vetenskapshälsoresan
Det har gått lite drygt 3 månader sedan mitt första möte med Louise, och när jag nyligen klev ut från Vetenskapshälsans lokaler efter vårt avstämningsmöte, så kände jag mig så himla glad och nöjd och stolt över vad som hänt under denna relativt korta period!
Förutom att jag faktiskt minskat mina mått med flera centimeter, gått ner några kilon, blivit lite starkare, så har också min migrän blivit bättre!
Jag är glatt förvånad över hur mycket man kan åstadkomma med relativt små förändringar! Louise har skickligt lotsat och coachat mig fram till bättre rutiner och bättre val, och jag är så nöjd över de resultat jag hittills uppnått, och vill gärna dela med mig av några ögonblick och insikter från min lilla resa.
Vad gör en sån som jag hos en sån som Louise?
Det var precis vad jag tänkte då jag klev in genom dörrarna till Vetenskapshälsan första gången…
Jag hade efter en längre tids grubblerier format ett mål, en önskan om att när jag om ca 3 år fyller 50 år, så ska jag må så bra det bara går utifrån mina förutsättningar…
Märk väl, inget ”jag ska vara smal och snygg” eller ”jag ska ha skaffat mig nya fasta bröst” etc …
Nej jag vill helt enkelt må så bra jag kan må, på alla sätt, kroppsligt och själsligt! Och jag har aktivt själv tagit kontakt med Louise för att få hjälp med starten på min resa, och ÄNDÅ tänker jag att ”vad gör en sån som jag hos en sån som Louise…” Jag vet ju att hon KAN det här, och att hon är superduktig på sitt jobb, på att coacha, peppa och inspirera. Jag har nämligen en kollega som en längre tid gått hos Louise och uppnått fantastiska resultat på många olika sätt.
Jag har fått för mig att det är färdigtränade superfita människor som är på gymmet, och det är supertränade och superhälsosamma människor som går till en sån som Louise…inte vanliga otränade lite lätt överviktiga som jag…
Om jag var skeptisk då jag klev in så släppte det dock omedelbart, för Louise var inte ett dugg dömande eller fördomsfull eller förmanande, det kändes bara jättebra att sitta där och veta att nu skulle vi göra en plan för mig!
Är det då möjligt att åstadkomma något utifrån mina förutsättningar?
Det är så lätt att tro att det bara är extrema förändringar och prestationer och uppoffringar som räknas… Allt annat gills inte…
Jag kunde visualisera mig själv efter 3 månader, ett hälsofreak, ett träningsfreak, smal, vältränad, lyckligare och mer energisk…
Så där satt jag, 47 år, lite överviktig, otränad, med en kass höft, migrän, en relativt nyopererad fot, i väntan på ännu en fotoperation. En släng av Stig-Helmer-syndrom gör dessutom att jag känner mig galet bortkommen på ett gym…
Hur sjutton skulle Louise få ihop detta??
Ett viktigt mål för mig var att få hjälp med kosten för att få bukt med all huvudvärk. Har haft migrän så länge jag kan minnas, och har på senare år blivit medveten om kostens inverkan, men kände att jag saknade kunskap.
Jag ville dessutom få hjälp med ett träningsprogram anpassat till mig och mina krämpor.
Från midjan och neråt sköter min sjukgymnast, men resten fick Louise ta hand om, jag vill bli starkare i armar och axlar, ja i överkroppen överlag!
Jag hade en önskan om att få både ett gym-program men även ett program att köra hemma dagar då jag inte får till annat.
Allt detta sydde Louise ihop på ett mycket bra sätt, och så här några månader senare kan jag bara konstatera att det är det absolut bästa jag gjort för mig själv på länge!
Tortyrtrosornas tid är förbi…
Även på den tiden då jag faktiskt var både smal och vältränad så hade jag komplex för det mesta på min kropp. Hade ju varit toppen om jag haft vett att spara mig tills nu när det finns mer fog för det…
Egentligen tror jag inte att det är någon mer än jag själv som stör mig på min muffintop… Men MIG stör den så förbannat! Så till den milda grad att jag envisas med att klämma in mig i halvmeterhöga tortyrtrosor som är så sjukt obekväma! De sitter åt, stryper blodtillförseln till benen, åstadkommer en bred kliande ilsket röd liten minimuffintop precis vid resåret, de är helt enkelt vidriga!
Men oj vilken slät och fin mage man får…
I början av min 3-månadersperiod, precis när jag började känna att det börjar nog sjutton gå åt rätt håll, så satt jag i bilen med mina tortyrtrosor (ja det kändes ju som att det var vi två liksom, de gör sig så påminda hela tiden) och kände hur paniken började komma… Herregud så obekväma!
Väl på jobbet hämtade jag en sax och gick raka vägen in på toa och befriade mig. Jag klippte sönder de förbannade tortyrtrosorna!!
Den röda kliande lilla vallen under brösten lyste mot mig i spegeln, och där och då lovade jag mig själv att ALDRIG ta på nåt dylikt igen…
Tortyrtrosornas tid är definitivt förbi!
Är det möjligt att äta en semla utan ångest?
Redan innan jag började hos Louise så hörde jag uttrycket ”100 % njutning” och har tänkt för mig själv att ”vadå, hur kan man njuta fullt ut av något man vet är onyttigt?”
För mig är onyttiga saker utan undantag förknippat med dåligt samvete och ångest, har alltid varit…
Men så en kväll ungefär i mitten av mina 3 månader skulle jag iväg och fika med en väninna. Hade bra flow på både mat och träning, kände mig nöjd och stark och sund. Jag hade dessutom ätit bra FÖRE min träff för att inte falla för några frestelser pga hunger… Tänkte jag skulle leta upp det magraste jag kunde hitta, i värsta fall fick det bli en slät kopp… Om man säger så här…det blev inte alls som jag tänkt mig! Istället sattes en stor frestande vacker florsockerdränkt SEMLA framför mig… Jag hade inte ätit semla på säkert 2 år, och kunde bara genom att se på den känna smaken av mandelmassa, grädde och bulle… Jag ville ha den, och jag åt den, och njöt i fulla drag!!
Där och då förstod jag precis begreppet 100 % njutning! Det smakade såååå gott, och jag hade inget dåligt samvete och kände ingen ångest, för jag visste att jag gör bra val övriga dagar!
Louise skriver i sin blogg om Paretoprincipen, eller 80/20 – regeln, och tänker man på den så är det ju faktiskt fullt möjligt att äta en semla utan att behöva ha ångest!
Flashback på vågen…
En morgon under senare delen av mina 3 månader upplevde jag en rätt lustig grej. En del i mitt projekt med Louise förutom kost och motion, har också varit att vara lite snällare och trevligare mot mig själv. Istället för titta på min spegelbild med avsky så övar jag på att tänka snälla tankar om mig och min muffintop med matchande hängbröst…
Denna morgon står jag framför spegeln och konstaterar att ”åhh Bettan det börjar hända grejer” och jag kände mig faktiskt lite slank… Samma muffintop men kanske lite lite mindre… Jag brukar aldrig väga mig men kände denna morgon att jag måste bara se om det hänt nåt…
Och oj så glad jag blev, det var typ rekord! Härligt!
I samma ögonblick som jag halvnaken där i mitt badrum upplever nån sorts eufori över detta, så får jag en brutal flashback… Jag känner väldigt väl igen vikten på vågen… Det är (så när som på några gram) exakt vad jag vägde för 22 år sedan, precis innan jag skulle föda mitt andra barn…
Kunde inte låta bli att skratta för mig själv, tänk va…samma vikt, fast då kände jag mig som en valross, och nu känner jag mig smal och lätt! :-)
**********************************************************************************
Ja detta var några små glimtar från min lilla resa, en kort period, men ett STORT steg på väg mot mitt mål. Jag kan varmt rekommendera alla att ta hjälp av och låta sig coachas av Louise, själv har jag lärt mig så mycket och är stolt över mina bättre och sundare vanor och starkare kropp. Antalet dagar med migrän är färre och det är som att vinna högsta vinsten för mig.
Det var helt rätt av en sån som jag att gå till en sån som Louise!
Tack Louise ♥
/Elizabeth West
by Louise | Feb 15, 2017 | Kost
Vetenskapshälsan fyller 3 år den 1 mars!
Därför bjuder vi in till en gratis föreläsning (10 steg till en bättre hälsa) i våra lokaler på Energigatan 9 i Kungsbacka. Se inbjudan i filmsnutten nedan. Bokning görs likaså till [email protected]
Välj mellan föreläsning 1 mars kl 17.00-17.30 eller kl 19.00-19.30. Mellan det så finns det tid för mingel, ställa frågor och smaka på lite nyttigt tilltugg.
Nu har jag ytterligare en riktig kul och härlig sak att berätta. Nu blir Vetenskapshälsan komplett igen. Nu kör vi igång Vetenskapshälsan Löpcoachen.
Från 1 april kommer vi som komplement till din styrketräning nu även kunna erbjuda löpcoachning.
Vetenskapshälsans löpcoach är Sara Brodén.
Jag är så otroligt glad att jag nu kommer får jobba ännu mer tillsammans med Sara.
Hon är inte bara en av mina bästa vänner och kollega, hon är också en av de mest inspirerande och färgstarka personer som jag känner. Under vintern och framåt i vår har Sara lärts upp och gått utbildningar. I slutet av mars går vi en gemensam löptränar utbildning via The Academy och därefter drar vi igång med full fart! Detta är en dröm som går i uppfyllelse att med hjälp av Sara kunna ta emot ännu fler Vetenskapshälsoresenärer och nå ut med våran kunskap kring hur man uppnår en hälsosam och hållbar livsstil som inte bara fungerar här och nu utan för resten av ditt liv.
Skulle du vilja vara säker på att få en plats hos Sara så preliminärboka din plats redan idag på [email protected].
Hoppas vi ses!
Kramar Louise och Sara
by Louise | Feb 8, 2017 | Kost
Tick tack, tick tack…. De 70 procenten av befolkningen som till stor del är fysiskt inaktiva är som tickande bomber som räknar ner sekund för sekund. De som inte når upp till WHOs lågt satta mål om 150 minuters rask promenad i veckan. Vilket motsvarar futtiga 20 minuter per dag. Dessa personer som till stora delar av sin dag är helt stillasittande, de är alla bomber som är på väg att brisera, där själva smällen av bomben är den ökade risken att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar, fetma, typ 2-diabetes, sjukdomar i rörelseorganen, psykisk ohälsa, cancer och sjuksängen.
Jag kallar dessa personer för inbillningsfriska.
De inbillningsfriska anser sig vara friska så länge de inte är sjukskrivna. De har väldigt lågt satta krav på sin hälsa. De dövar sin olust och trötthet med kaffe, alkohol och dålig mat. De har egentligen ingen aning om hur det känns att må riktigt bra. De tror att de mår bra när de är ickesjuka. De har aldrig känt på effekterna av vad ett aktivt liv med träning och bra kost kan ge dem. Att det är stor skillnad på att må okej och på att må fantastiskt bra. Stor skillnad mellan att inte ha värk och ha en stark och vältränad kropp. De är hälsoanalfabeter, de vet inte var hälsa betyder. Deras enda egentliga mål är att undvika ohälsa, de vet inte att de kan och borde ha så mycket större krav och att de borde begära så otroligt mycket mer av sin kropp.
Historiskt sätt har fysisk aktivitet har varit en stor del av människans vardag och en viktig del och förutsättning för hälsa och välbefinnande. Att fler och fler väljer att köpa robotgräsklippare, köper tjänster där man får hem sina matkassar till dörren och har städhjälp eller robotdammsugare, bekymrar mig. Jag förstår att tanken bakom dessa val är att man ska vinna tid, jag köper det. Men då gäller det att man väljer att göra andra fysiskt ansträngande övningar istället för tiden man vunnit. Att vi väljer bort vardagliga sysslor som ger oss “gratis” motion är rent av farligt för hälsan. Att vi inte lyfter och släpar, bär och rör oss utan blir mer och mer stillasittande är oroväckande.
I dags läget har vi lägre krav på fysisk aktivitet för överlevnad än vi någonsin tidigare haft men det fysiologiska behovet har på inget sätt minskat. I stort sett alla de dagliga aktiviteterna våra förfäder företog sig så som att skaffa föda, värma huset och förflytta sig krävde fysisk ansträngning. Våra kroppar är formade för att fungera som bäst när vi är regelbundet fysiskt aktiva. Att under en längre tid undvika fysisk ansträngning leder till att funktionsförmågan och kapaciteten i muskler, leder och skelett försämras och risker för sjukdom ökar. Detta är en trend som måste brytas, vi behöver mer fysisk aktivitet i våra liv inte mindre. Genom fysisk aktivitet skaffar vi oss en hälsobuffert. En buffert inför sjukdom. Ju bättre tränade vi är, i ju bättre form desto bättre rustade är vi. Om vi inte avsätter tid för att vara friska måste vi förr eller senare avsätta tid för att vara sjuka.
Publicerad i IFORM nr15/2016
by Louise | Jan 16, 2017 | Louise
Hon andas in, det blir tyst. Alla vi andra runt sägen håller andan, väntar. Hon andas ut, vi andas ut. Det är inte dags än. Ett andetag till, ett andetag till…
I rummet står tiden still, i rummet spelar inget annat än nästa andetag någon som helst roll. Utanför rummet pågår livet, där är allt som vanligt. Det är en märklig upplevelse det här med döden.
Min farmor blev 90år. Hon har levt ett fantastisk fint liv. Fått tre barn, 8 barnbarn och 7 barnbarnsbarn.
I måndags somnade hon in. Hela hennes sista tid vakade vi vid hennes sida. Där i rummet tillsammans med min familj och släkt fick jag många insikter, saker jag tidigare aldrig upplevt.
I all sorg fanns också fantastiska stunder av ljus och glädje. Vi grät och sörjde men vi skrattade också och hade roligt.
När man är så nära döden, när man andas samma luft som döden, när döden stå på tröskeln då känner man sig mer levande än någonsin. Det är som om livet och ljuset blir klarare och vackrare än någonsin innan.
I allt det mörka finns också om man vill ljuset.
Jag är så tacksam att farmor fick ett så vackert och fint slut, att hon hade sina nära och kära hos sig. Att farfar fick hålla hennes hand och viska att han älskar henne, att deras kärlek varde tills döden skiljde dem åt.
by Louise | Jan 12, 2017 | Louise
Igår ställde jag denna frågan “Skulle du träna om du blev tjock av träning?”. Tusen tack för alla era svar och att ni delade med er. Tanken med min fråga var att få dig att fundera hur mycket av din träningsmotivation som ligger i utseende och hur stor del som ligger i hälsa eller prestation. Idag tänkte jag dela med mig om mina tankar kring detta.
När det kommer mål skulle jag säga att det finns 3 typer av kategorier dit alla mål man kan ha med sin kost och träning går in under. Det är hälsomål, prestationsmål och fåfängdhetsmål.
Till hälsomålen hör att uppnå hälsosamma mått, att känna sig piggare, få mer energi, hålla sig frisk.
Att springa längre, att lyfta tyngre vikter och att köra vasaloppet är mål som hamnar under prestationsmålen. Till fåfängdhetsmålen hör att man vill känna sig bekväm naken, att man vill bär upp kläder snyggare osv.
För mig är alla dessa målen viktiga för min motivation. Jag tränar för att slippa ha värk och för att få ork och energi, men också för att kunna lyfta tyngre och springa snabbare och vara snygg naken.
Så har det inte alltid varit. Från 9 års ålder fram till 20 års ålder, tränade jag enbart för att vara så smal som möjligt. Åt så lite som möjligt och tränade så mycket som möjligt. Efter barnen fick jag kronisk foglossning så då var min största motivator att bli smärtfri.
Från det att jag började styrketräna mer regelbundet för ca 3 år sedan har mitt fokus varit att bli starkare och våga testa saker jag tidigare varit för svag eller för rädd för.
Jag har alltför stor del av mitt liv haft fokus på utseende och fåfängdhetsmål för att jag ärligt skulle kunna säga att jag skulle träna lika mycket om jag blev tjock av träning. Men jag kan helt ärligt säga att jag skulle träna, träningen ger mig idag så himla mycket mer än bara en snygg kropp. Den ger mig också så otroligt mycket glädje, energi och gör att jag blir stark och orkar allt jag vill klara av- detta skulle jag inte vilja gå miste om.
by Louise | Jan 2, 2017 | Vetenskapshälsoresan
I skrivande stund har jag kommit halvvägs i mitt abonnemang med Vetenskapshälsan, det vill säga 6 månader. I sex månader har jag ändrat min livsstil genom kosten, tänket och mina träningsprogram.Sex månader är ju egentligen ingen lång tid men jag måste erkänna att det känns som om detta är det naturliga” livet”. Allt har blivit en självklarhet och en naturlig livsstil för mig. Jag trodde inte att det skulle gå så snabbt och förhållandevis enkelt att förändra en invand livsstil. Med det enkla menar jag att kroppen och hjärnan ganska snabbt anammar din nya hälsosamma livsstil och sänder signaler såsom ”kom igen Ulrika, kämpa vidare! Det här mår du bra av och behöver”. Men självklart har allt ett pris också, varje dag är inte enkel. Det svåra men viktiga är att det blir kontinuitet, att jag går till gymmet och gör mina pass trots att lusten inte är så stor och att jag alltid alltid planerar min kost.
I två månader har jag fått kämpat att behålla min kontinuitet. Jag slog i huvudet i slutet av oktober och fick en skallskada som gjorde att jag inte fick eller kunde träna på två veckor. Sedan fick jag sakteligen pröva mig fram och öka intensiteten efter hand. Det tog mig två månader innan jag var på banan igen. Det som jag är förvånad och glad över, är att jag trots betydligt minskad intensitet i mina träningstillfällen ökade vid avstämning hos Louise i dec i bålstyrka och armstyrka men inte så förvånande så minskade jag i kondition. För mig betyder resultaten att kroppen är fantastisk och att man inte tappar så mycket om man minskar intensiteten under en kortare period. Det viktiga är att man inte ger upp utan håller kvar i din nya livsstil trots motstånd.Det betyder alltså att kontinuiteten är det viktigaste i både att utföra sina pass och följa sin kostplan. Så trots mina up and downs är jag en vinnare!
/Ulrika Björk
by Louise | Dec 16, 2016 | Hälsa, Träning
Om du öppnar din garderob och räknar efter kommer du ganska snart inse att 20 procent av alla dina kläder använder du 80 procent av tiden. Att 20 procent är dina favoritkläder och resterande 80 procent är kläder du knappt använder. När du jobbar så är det 20 procent av din nerlagda tid som kommer stå för 80 procent av ditt resultat. I naturen är det 20 procent av alla frön som genererar 80 procent av alla träd. Detta är exempel på paretoprincipen, eller 80/20-regeln som den också kallas.
Den italienske ekonomen och professorn, Vilfredo Pareto visade på att 20 procent av orsakerna står för 80 procent av verkan. Att lära dig att fokusera på det som är viktigt och som kommer ge dig dina resultat kommer göra att du faktiskt kan åstadkomma mer genom att göra mindre. Många gånger gör vi precis tvärtom om och försöker få mer genom att göra mer. Man jobbar mer, man tränar mer, man reser mer, man umgås mer och så vidare. Istället för att få mer resultat så kommer det istället leda till att vi varken får tid eller ork över för oss själva eller familjen.
Så frågan man istället bör ställa sig är ”hur får jag ett så bra resultat med så liten insats som möjligt?”.
När det kommer till kosten så handlar det till stor del om att se ”the big picture”. Om man vill gå ner i vikt så kan det vara en bra idé att ta sig en funderare på vad som gjort att man väger mer än vad man vill. Är det att man äter för stora portioner, eller är det att man äter för mycket godis, kakor och socker. Vart bör du lägga ditt fokus?
Om orsaken är för stora portioner finns det ju ingen egentlig idé att lägga energi på att samtidigt ta bort allt socker. Lär dig att fokusera på de 20 procent som kommer ge dig 80 procent av resultaten. Det kommer göra att en liten insats ger stora resultat. Du kommer att få snabba resultat som dessutom kommer vara hållbara över tid.
Istället för att man bränner all energi på att göra massiva förändringar, man äter mindre mängd mat, man äter färre kalorier, utesluter socker, vitt mjöl och slutar dricka vin. Kanske kommer vågen visa några gram eller kilo mindre men kommer det vara värt det? Med tanke på all ork och tid du bränt på vägen? Kommer det vara hållbart? Troligtvis inte! Om den egentliga orsaken till en övervikt ligger i portionsstorleken så börja där och låt allt annat vara så länge. Först när den insatsen inte längre ger önskad effekt kan du lägga in nästa åtgärd.
Helt enkelt så bör du välja dina strider. Välja de insatser som ger bäst utdelning.
Tiden vi har att lägga på träning är för de allra flesta en bristvara. Här gäller det att återigen lägga fokus på det som kommer ge mesta möjliga resultat.
Om du har ont om tid en dag så öka upp intensiteten på din träning. Har du bara 30 minuter att träna på lunchen så kör hellre ett högintensivt pass än att jogga 30 min på löpbandet. Högintensiv träning kommer ge dig resultat på förbättrad kondition, fettförbränning och styrka utan att du behöver lägga ner alltför mycket tid på träningen. Detta är ett exempel på hur en liten insats kan ge ett stort resultat.
Att förstå 80/20-regeln är mycket värdefullt när det kommer till både kost och träning, med hjälp av rätt insatser och fokus kommer du på relativt liten tid och med mindre energiåtgång kunna uppnå stora resultat. Det gäller att identifiera de procent som genererar mest resultat och fokusera på dessa. Så länge du väljer att lägga din energi på de 20 procent som kommer ger dig 80 procent av dina resultat så kommer du inte behöva göra enorma förändringar på din kost eller tillbringa flera timmar varje dag på gymmet. Väljer du att identifiera de procent som genererar mest resultat och fokuserar på dessa så kommer du kunna åstadkomma mer genom att göra mindre.
Foto: Sara Broden ImageU
Text tidigare publicerad i IFORM 5/16
.
by Louise | Dec 13, 2016 | Kost
Ibland får jag frågan hur jag orkar jobba som jag gör, att bli så personligt engagerad i alla Vetenskapshälsoresenärer som jag blir. Men det är just precis det som kan verka tungt som ger mig energi. Varje möte med en ny individ är fantastisk. Tänk att personen i fråga valt just mig att öppna sig och berätta om sitt liv för. Det är ett stort förtroende jag får. Att sen få förmånen att följa varje person på dess resa med allt vad det innebär i så väl med som motgång, det är stort.
Vi hörs av varje vecka på mailen, en gång i månaden pratar vi i telefon och var tredje månad ses vi. Detta gör att man vissa gånger kommer varandra väldigt nära. En del personer väljer att stanna länge, de längsta är nu inne på sitt tredje år och då känner man varandra riktigt bra :-).
För varje möte med en ny person lär jag mig något nytt, utvecklas och blir förhoppningsvis lite bättre coach för varje gång.
Varje möte är unikt. Varje individ har egna förutsättningar och mål. Varje person har det som den tycker är extra svårt och motigt, sina egna demoner. En stor del av mitt jobb går ut på att söka lösningar. Där kunden ser problem och hinder där försöker jag presentera möjligheter och lösningar. När jag lyckas med det och ser hur en liten gnista tänds i personens ögon då vet jag att vi är på rätt väg.
Känner en stor tacksamhet till att jag har förmånen att få träffa alla dessa fantastiska personerna som med en sådan inre energi och kämparglöd genomför sina alldeles egna Vetenskapshälsoresor. Att jag få ta del av deras framgång och fina resultat gör att mitt jobb ger mig otroligt mycket mer energi än vad det tar.
by Louise | Dec 9, 2016 | Louise
De flesta som kommer till mig är väldigt motiverade till att förändra sin kost. De går utan att tveka med på att lägg till mer grönsaker, väljer bort processad mat och sötsaker till vardags. Att komponera sin tallrik på ett nytt sätt och lägga till ett extra mellanmål gör de mer än gärna. De går med på att i många fall göra riktigt stora förändringar. Men när det kommer till alkoholen då är det stopp. Den får jag inte röra, då kommer näbbar och klor fram. Eventuellt att de kan gå med på att minska ner antalet glas men absolut inte att helt avstå.
Det förvånar mig lite att så många är så starkt knutna till fredagsvinet, att man inte kan tänka sig att gå på en parmiddag utan att dricka vin till maten, gå över och snacka med grannfrun utan att samtidigt ta ett glasbubbel eller gå på en AW utan att att dricka öl osv.
Kroppen använder hormoner som testosteron och tillväxthormoner för att bygga muskler, och nivåerna av dessa hormoner sänks av alkohol. Alkohol försämrar förmågan att bygga muskler. Så vill man bli stor och stark så ska man kanske minimera eller till och med eliminera alkoholintaget. Lika så om ens mål är att gå ner i vikt, då bör man även hålla nere mängden alkohol då den dels bidrar med kalorier men också minskar mättnadskänslorna så man äter ofta lite mer när man dricker alkohol till maten.
Jag vill att man ska ta sig en funderare kring varför man har så svårt att avstå alkoholen en månad eller två. Varför denna vana är svårare att förändra än andra dåliga vanor. Om man dricker för att komma ner i varv, för att må bättre eller för att somna lättare så är det dags att se över sin livssituation. Att istället för att självmedicinera sig med hjälp av alkohol bör man göra de förändringarna som behövs för att man ska må bra.
Tycker också att man ska ta reda på varför man dricker alkoholen, är det för att bli berusad? Eller är det för att det är gott och trevligt? Många gånger är det en social grej och en vana. Om det inte är själva berusningen man är ute efter så finns det i dagsläget en uppsjö av alkoholfria varianter på både öl, bubbel och vin som man till och med kan köpa i den vanliga matvarubutiken.
Vill poängtera att jag inte säger att man aldrig ska dricka alkohol. Ett glas kan verkligen förhöja smaken på en god middag. Men se till att välja dina tillfällen med stor omsorg. Man kan äta och dricka allt, men inte jämt. För alkohol är ju verkligen inget kroppen behöver, men däremot kan ett gott glas vin vara 100% njutning för själen.
