fbpx

Vanans makt?

Hur lång tid tar det egentligen att bilda en ny vana? Jag har länge trott att det är runt tre veckor men det verkar vara en myt. Enligt forskning från flera olika källor tar det cirka 66 dagar, så lite över två månader. Kan kännas oändligt långt men om man sätter det i perspektiv till ett helt liv så blir det ändå ganska överkomligt tänker jag.

Hur vi lyckas med bildandet av nya vanor verkar även vara avhängt på hur stor livsförändring det innebär och hur stor ansträngning som krävs. Till exempel, att börja dricka mer vatten varje dag gick får många relativt enkelt att få till som ny vana medans att börja gå på gymmet flera gånger i veckan var svårare. Då undrade jag så klart varför det ofta är så…och då fanns det en ekonomiprofessor som presenterade en intressant teori. Det kan vara så att det är för att vi tror att det är så svårt och tar tid som det faktisk också blir svårt och tar tid. Lite vad kom först, hönan eller ägget? Om det stämmer är det på ett sätt fantastiskt för då har vi möjligheten att positivt påverka våra vanor genom mental träning. Vi tar makten över vårt eget tänk och intalar oss själva att det är självklart att vi klarar av att nå målet. Detta resulterar i nya och bättre vanor vilket för oss att må bättre fysiskt och psykiskt och då har vi fått igång den positiva spiralen. Låter ganska härligt tänker jag.

Så då var det bara den där lilla detaljen av motivation kvar:). Jag vidhåller att det är vikten av att hitta ditt eget varför som är grundläggande när det kommer till att motivera sig själv. När vi vet varför vi gör det vi gör eller det vi vill göra så blir det helt enkelt lättare att genomföra. Handlingen får ett syfte och en mening som gör det svårare att bara lägga ner. I grunden vill dom flesta av oss må bra och vi strävar alla på olika sätt mot detta mål. Dock är vägen dit krokig och det är helt ok. Det vi är ute efter är progression och inte perfektion. Börja med en vana, ett varför, ett steg och helt plötsligt är du på väg!

Lycka till:) /Annica

Nyårsreflektioner

Nyår har aldrig varit en favorit hos mig. Jag känner alltid ett visst vemod när ett år avslutas och ett nytt skall börja. Tänker på det som har varit och det ovissa i det som komma skall. Det blir ofta mycket reflektioner kring hur jag har levt, hur jag lever och hur jag vill leva. Den reflektionen däremot är inte lika jobbig nu när jag sakta närmar mig 50 som den var när jag var ung. Helt enkelt för att jag numera lever det liv jag vill leva. Det har tagit ganska mycket jobb, både psykiskt och fysiskt, men åh vad det har varit värt ansträngningen.

När jag var ung så körde jag stenhårt i januari med ett nytt hälsosammare liv, skulle sluta röka (på den tiden när man gjorde sådant😊), äta bra mat, träna mycket, ja ni vet hur det kan låta. Efter några veckor brände jag alltid ut mig, tröttnade och gick tillbaka till mitt vanliga liv. Var besviken, kände ångest och misslyckandet i bröstet, men körde över dessa känslor med mina ohälsosamma vanor. Så här höll jag på år ut och in tills jag tröttnade på riktigt och då var jag fyrtio år. Insåg att jag behövde hjälp så skaffade det och började ett långvarigt arbete, snart sju år nu, med att skapa en insida och en utsida som är i harmoni. En kropp som är stark och som orkar att hänga med barnen. En kropp som förhoppningsvis kommer leva länge i ett liv jag trivs med. Så vad vill jag säga med detta kanske ni tänker nu, i korthet är det att förändring tar tid. Alla löpsedlar, böcker, internetsidor till trotts. För att få till en positiv beteendeförändring och för att skapa nya vanor så krävs tid. Och mod. Och ödmjukhet och empati. Det behövs också en acceptans att det inte kommer att gå smärtfritt och på räls utan att misslyckanden är en del av resan. Och resan gör man absolut fysiskt men även psykiskt så utveckling sker på flera olika plan.

Till sist, i allt brus i dagens samhälle så behöver jag hela tiden hålla fokus på mina förutsättningar och INTE vad ”alla” andra gör. Och istället fråga, gör jag MITT bästa med MINA förutsättningar? Och sedan vara nöjd med det jag åstadkommit och inte heller där jämföra med andra. Fira alla segrar, reflektera kort över misslyckande och gå vidare. Livet är kort, nyår kanske påminner mig om det därav vemodet, men det är också fantastiskt och fullt av möjlighet. Nu vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt år med hopp om ett 2022 fullt av möjligheter!
/Annica

 

Återhämtning

För att vår kropp skall må så bra som möjligt så behövs tre komponenter, bra mat, träning och vila/återhämtning där också sömn ingår. För egen del, och för många jag känner, så är återhämtnings biten av pusslet den som är svårast att få till. Helt enkelt för att det är så roligt att göra saker! Utöver det som dom flesta av oss behöver göra under veckan, handla, laga mat, tvätta, städa, hämta/lämna (ja, listan kan göras lång) så tillkommer så klart allt det roliga. Jag gillar att träffa folk, fika, gå på bio, vara med på barnens träningar, shoppa, gå på julmarknad osv. Sedan har vi jobbet ovanpå det. Energinivåerna, vårt bränsle, skall räcka till mycket och om vi tittar på listan ovan så ser vi att det kan vara svårt när listorna alltid är långa.

Utmaningen för mig, och kanske många fler, är tacka nej till även det roliga. Hur kul är det? Samtidigt, om man ärligt känner efter hur det känns på insidan, när stressen trycker i bröstet, sömnen är dålig och humöret tryter så kanske alla aktiviteter inte är så roliga? Men det kan vara svårt att kliva av karusellen i ett samhälle som framhäver och glorifierar ”mycket att göra trenden.” Det ligger status i att vara upptagen och det krävs beslutsamhet och mod för att stå emot. Så kanske vi kan börja sakta, inte göra alla förändringar på en gång, utan ett steg i taget. Precis som med träning där vi succesivt bygger upp vår muskelstyrka, så kan vi succesivt bygga upp vår förmåga att återhämta oss. Tack nej till en rolig aktivitet, planera in en helt ledig lördag, ta en eftermiddagslur eller bara sitta ner i soffan. Över tid så blir det vi gör en vana och en vana är en återkommande handling som man vanligtvis utför omedvetet och som “triggas” av en särskild miljö eller känsla (wikipedia).

Tips på kvällsrutiner

Att varva ner och koppla av kan på sikt fylla på energin, lusten och öka effektiviteten. Kanske vad många av oss behöver är en nedvarvningsrutin varje kväll som hjälper oss att komma till ro inför natten. Den skulle kanske kunna se ut så här: Reflektera över dagen som varit (eventuellt skriva dagbok). Förbered inför nästa dag genom att lägga fram kläder, duka till frukost, ställ fram ryggsäckar osv. Signal om avslut såsom att stänga ner mobilen och släcka lampor. Gör något behagligt som att lyssna på musik, duscha, eller läsa. Det kan också vara ett ypperligt tillfälle att prova yoga och meditation. Så i vilan kanske vi kan hitta det vi egentligen behöver men för att upptäcka detta måste vi våga prova. För få något vi aldrig har haft måste vi göra något vi aldrig har gjort!

Julfys före julmys

Här kommer träningsprogrammet som vi enligt tradition kör på julafton, helt enkelt bästa starten- julfys före julmys! Programmet tar ca 30 minuter. Varje övning genomförs under 1 minut, bara den sista (24st burpees) som kommer ta lite extra tid.

Super kul om ni på FB/Instagram vill lägga upp en bild och tagga den med #julfysförejulmys och @vetenskapshälsan så kan vi och våra andra vänner heja på varandra. Kanske kan vi inspirera andra till julfys!

Vetenskapshälsan önskar er alla en riktigt god jul!

Julfys!

Minut 1. Knäböj
Minut 2. Situps
Minut 3. Knäböj
Minut 4. Armhävningar
Minut 5. Knäböj
Minut 6. Utfall
Minut 7. Knäböj
Minut 8. Mountain Climber
Minut 9. Knäböj
Minut 10. Plankan
Minut 11. Knäböj
Minut 12. Sneda situps
Minut 13. Knäböj
Minut 14. Skridskohopp
Minut 15. Knäböj
Minut 16. Sidoplankan 30s/sida
Minut 17. Knäböj
Minut 18. Rygglyft
Minut 19. Knäböj
Minut 20. Dips mot stol
Minut 21. Knäböj
Minut 22. Höga knän
Minut 23. Knäböj
24. 24st Burpees

Tacksamhetsmuskeln

För någon vecka sedan gjorde jag ett inlägg i en av våra Facebook grupper om tacksamhetsmuskeln och det är något jag funderat vidare på sedan dess. Först lite mer om hur jag jobbar med tacksamhet i mitt liv.

På precis samma sätt som jag stärker mina biceps eller magmuskler genom övning så stärker jag min tacksamhet genom att medvetet öva på att vara just tacksam i nästan alla lägen. När det regnar har jag ett varmt hus att komma hem till, när mina barn är griniga så kan jag trösta dem, när jag inte känner för att laga middag är jag glad att jag har mat att laga. Ja, ni förstår modellen:) detta kom inte lätt i början och kändes inte naturligt heller men nu kommer det oftare av sig själv eftersom tacksamhetsmuskeln är starkare. Och precis som jag blir mer hälsosam när jag bygger muskler så blir jag mentalt starkare av att vara tacksam.

Vad visar forskningen?

Utöver att jag själv tränar min tacksamhetsmuskel så finns det även vetenskapliga bevis att tacksamhet ökar både det psykiska och fysiska välbefinnandet. Forskare har också sett att individer som utövar tacksamhet regelbundet, istället för att tycka synd om sig själva, sover bättre och har bättre självkänsla. Förstår mig rätt, alla går vi igenom saker i livet som gör att vi behöver både empati och medlidande. Dock att systematiskt tycka synd om sig själv, är inte samma sak och har inte några positiva effekter. Forskning visar också att utöva och uttrycka sin tacksamhet över saker och ting kan leda till nya möjligheter. Med andra ord så kan din tacksamhet påverka din omvärld på många olika positiva sätt som kan vara svårt att föreställa sig i början. Där får man helt enkelt lita på processen. Även om det inte skulle ske några mirakel så är det väl, generellt sett, mycket roligare att få ett tack för ett välutfört arbete eller för att man håller upp dörren i affären. Livet blir helt enkelt också trevligare när man möter det med tacksamhet. Mindre missnöje både hos mig själv och dem jag möter. Känner jag alltid för det, nix men jag känner inte alltid för att träna heller men gör ju det ändå. Och hittills aldrig ångrat ett pass eller när jag möt en tradig situation med tacksamhet. Om ni inte testat kanske det är ett roligt mål inför 2022? /Annica