by Louise | Aug 30, 2014 | Vetenskapshälsoresan
Nu har jag ätit enligt Louise rekommendationer i två och en halv vecka. Mera grönsaker riktiga mellanmål. Tycker det är lite svårt att hinna med vissa dagar så då blir det ett mellanmålet på kvällen. Det gäller att planera för mellanmålen redan i affären så det alltid finns hemma.
Jag känner mig duktig och byxorna känns bekvämare. Jag har inte letat i skåpen på kvällen efter något att stilla suget med:-). Underbar känsla.
Vindunken är borta och ersatts med goda flaskvin, mindre mängder och större njutning. Win win.
Träningen känns jättebra. Inser att jag är väldigt enformigt tränad. Jag skall springa halvmara i Verona 5/10 och Louise har lagt upp träningen efter det. Intervall, medellångt pass med stadigt tempo, långpass i lugnt tempo o ett styrkepass i veckan. Ska bli kul att se hur löpningen kommer utvecklas. Det är jättebra att någon annan bestämt utifrån mina mål och hur mycket jag vill vad jag skall göra. Jag känner en lagom dos motivation o “tvång”.
Nu är jag på väg till Mat Festival i Skien. Då får det bli en dag av njutning. Jag har med joggingskorna så jag kommer börja morgondagen med att springa milen jag skippade i går och sedan blir det styrkepasset efter.
Trevlig helg!
Eirin
by Louise | Aug 28, 2014 | Hälsa
Att välja att svälta sig under graviditeten som de norska barnmorskorna ser en trend av i Norge är för mig helt ofattbart.
Mitt senaste forskningsprojekt gick ut på att studera hur bebisen i mammans mage påverkas av vad mamman äter. De näringsämnen man som gravid kvinna äter transporteras över via moderkakan till bebisen, vad som går över och inte beror bla på storleken på molekylerna och en del andra faktorer.
Det är moderkakan som avgör hur mycket näring som förs över från mammans blodcirkulation till barnets. Foster som får för lite näring kan bli tillväxthämmade och födas för små för sin ålder. Tillväxthämmade barn kan drabbas av komplikationer kring födseln och senare i livet ha en större risk att få diabetes typ 2, övervikt och högt blodtryck. Att som kvinna då frivilligt välja att äta en mindre mängd kalorier för att få ett barn som väger mindre än det ska vid födseln är obegripligt. Att välja att utsätta sig själv och barnet för eventuella komplikationer i samband med förlossningen ( dessa barn kan vara lite slöa och inte riktigt orka med en förlossning) och öka barnets risker för att som vuxen utveckla metabola syndromet, bara för att få en liten och gulligare bebis är över mitt förstånd.
Både mamman och bebisen påverkas av vilka näringsämnen och hur kosten är komponerad. Att välja bra kost och näring med de byggstenar som både den gravida kvinnan och bebisen behöver är viktig både för utvecklingen av bebisen under fosterstadiet men även för barnets framtida hälsa. En av de faktorer som gör att fostret påverkas av vad mamman äter är epigenitiken.
Epigenitik är miljöns påverkan på generna och kroppens sätt att på ett snabbare sätt, än att ändra genuttrycket som tar många generationer, kunna styra av och påsättning av gener och på så sätt anpassa sig till miljöpåverkan. Om bebisen utsätts för svält i livmodern så finns det forskning som visar på att fostrets epigenetiska mönster ändras för att klara av ett liv med svält även utanför livmodern. Detta gör att dessa barn kan vara mer benägna att utveckla välfärdssjukdomar så som diabetes typ 2, övervikt och högt blodtryck när de utsätts för västerländsk kost med fri tillgång till ett överskott av kalorier och allt annat än svält.
Hoppas verkligen att denna “trend” att norska kvinnor väljer att svälta sig för att föda små barn är något som snabbt försvinner och att de istället väljer att ge kroppen och fostret det den behöver för att fungera optimalt; att ge den de byggstenar den behöver för att utvecklas och hålla sig frisk.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19425197.ab?utm_content=buffer541bc&utm_medium=social&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer
by Louise | Aug 26, 2014 | Louise
Under alla år har jag slitit och jobbat för att få artiklar publicerade. Inom forskningen är det antalet publicerade artiklar som räknas och som värderar ditt arbete. Besvikelsen när ens artikel inte blir publicerad och glädjen när den till slut accepteras för publikation är en del av forsknings bergochdalbanan som man lär sig att leva med.
Idag publicerades en annan typ av artikel. En artikel om mig och Vetenskapshälsan. I månadens nummer ( 2014 – 13) av IForm intervjuas jag av Susanne Högdahl. Glädjen och stoltheten jag känner över denna artikeln är enorm. Allt jobb jag lagt ner har genererar en artikel – det värmer i forskarhjärtat ;)
by Louise | Aug 25, 2014 | Efterrätter
Chokladbollar utan tillsatt socker och utan mejerivaror så som smör, kan det bli gott?
Svaret är JA:-). Barnen mumsade i sig dem med god aptit vilket är ett gott betyg.
Maken tyckte att de smakade gott men att det var lite synd att man blev rätt så nöjd efter 1 eller 2 ;-).
Dessa är ju ur ett “ätarenaoprocessaderåvarorutantillsattsocker” perspektivet mycket bättre än klassiska chokladbollar, men de innehåller ändå en hel del kalorier. Hälsosamma och bra näringsämnen innebär ju inte automatiskt kalorisnålt, bra att tänka på det ibland.
Receptet ger 6-8 bollar.
Blanda och kör i mixern:
- 1 dl kakaonibs (finns i välsorterade mataffärer)
- 2 msk kokosolja
- 3 msk raw kakao (finns i välsorterade mataffärer)
- 4 msk kokt kallt kaffe
- 1 tsk vaniljpulver
- 10 urkärnande dadlar
- 1dl kokosflingor (spara 0,5dl att rulla i)
Stoppa i kyl en stund innan man börjar mumsa. Går jättebra att frysa in och äta längre fram.
Dessa kommer vi helt klart göra fler gånger här hemma!
by Louise | Aug 22, 2014 | Vetenskapshälsoresan
Nu har jag varit igång med min Vetenskapshälsoresa i precis en månad, så jag skulle vilja berätta hur det känns och kanske rentav avslöja en liten hemlighet. För en vecka sedan hade jag min första uppföljning med Louise, och som ni läste här på bloggen var det nästan idel beröm för framstegen jag gjort. Jag har lagt om min kost både beträffande näringsinnehåll och hur ofta jag äter, jag har gjort mina tre träningspass i veckan och även om det varje kväll förs en liten kamp inombords försöker jag att skippa det sena kvällsmålet. Vissa dagar går det bättre, andra dagar sämre, men då äter jag i alla fall bara ett Finn Crisp istället för de två som Louise vill peta bort.
Men under den senaste veckan har det faktiskt hänt något helt annat också. Det är knappt jag kan tro det själv, men någonstans där inne i kropp och hjärna har jag rentav lite smått börjat både gilla och till och med längta efter mina pass på gymmet. Fortfarande står jag mycket hellre ute i rabatten med en spade och plantor, men motståndet att komma iväg till gymmet har släpp och väl där känner jag en helt ny energi. Den tidigare förhatliga cross trainer:n har blivit lite av en kompis som jag ökat motståndet på ett par gånger redan för att utmana mig själv. Dessutom har jag till och med vågat mig in i ”stånkarrummet” för att dela de lite tyngre hantlarna med Fjärås riktigt tuffa killar. Det är en ny känsla och den är härlig!
Så var det den där hemligheten då, men då får ni lova att inget säga till Louise! För att jag riktigt ska känna efter hur det känns i kroppen och lära mig tyda dess signaler så har jag dyrt och heligt lovat att inte väga eller mäta mig mellan gångerna vi har utvärdering. Men nu är det så att jag är en så rackarns nyfiken person, och på månadsdagen av att jag startade min Vetenskapshälsoresa var det en liten demon som puffade upp mig på badrumsvågen. Men vad sjutton, minus 7,5 kilo på en endaste liten månad och en fantastisk känsla i kroppen kommer inte att skicka mig i fördärvet. Snarare är jag mer taggad än någonsin att snart få växla upp från grundträning till nästa steg.
Hälsningar från den olydiga Vetenskapshälsoresenären Marie
