by Louise | Feb 8, 2017 | Kost
Tick tack, tick tack…. De 70 procenten av befolkningen som till stor del är fysiskt inaktiva är som tickande bomber som räknar ner sekund för sekund. De som inte når upp till WHOs lågt satta mål om 150 minuters rask promenad i veckan. Vilket motsvarar futtiga 20 minuter per dag. Dessa personer som till stora delar av sin dag är helt stillasittande, de är alla bomber som är på väg att brisera, där själva smällen av bomben är den ökade risken att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar, fetma, typ 2-diabetes, sjukdomar i rörelseorganen, psykisk ohälsa, cancer och sjuksängen.
Jag kallar dessa personer för inbillningsfriska.
De inbillningsfriska anser sig vara friska så länge de inte är sjukskrivna. De har väldigt lågt satta krav på sin hälsa. De dövar sin olust och trötthet med kaffe, alkohol och dålig mat. De har egentligen ingen aning om hur det känns att må riktigt bra. De tror att de mår bra när de är ickesjuka. De har aldrig känt på effekterna av vad ett aktivt liv med träning och bra kost kan ge dem. Att det är stor skillnad på att må okej och på att må fantastiskt bra. Stor skillnad mellan att inte ha värk och ha en stark och vältränad kropp. De är hälsoanalfabeter, de vet inte var hälsa betyder. Deras enda egentliga mål är att undvika ohälsa, de vet inte att de kan och borde ha så mycket större krav och att de borde begära så otroligt mycket mer av sin kropp.
Historiskt sätt har fysisk aktivitet har varit en stor del av människans vardag och en viktig del och förutsättning för hälsa och välbefinnande. Att fler och fler väljer att köpa robotgräsklippare, köper tjänster där man får hem sina matkassar till dörren och har städhjälp eller robotdammsugare, bekymrar mig. Jag förstår att tanken bakom dessa val är att man ska vinna tid, jag köper det. Men då gäller det att man väljer att göra andra fysiskt ansträngande övningar istället för tiden man vunnit. Att vi väljer bort vardagliga sysslor som ger oss “gratis” motion är rent av farligt för hälsan. Att vi inte lyfter och släpar, bär och rör oss utan blir mer och mer stillasittande är oroväckande.
I dags läget har vi lägre krav på fysisk aktivitet för överlevnad än vi någonsin tidigare haft men det fysiologiska behovet har på inget sätt minskat. I stort sett alla de dagliga aktiviteterna våra förfäder företog sig så som att skaffa föda, värma huset och förflytta sig krävde fysisk ansträngning. Våra kroppar är formade för att fungera som bäst när vi är regelbundet fysiskt aktiva. Att under en längre tid undvika fysisk ansträngning leder till att funktionsförmågan och kapaciteten i muskler, leder och skelett försämras och risker för sjukdom ökar. Detta är en trend som måste brytas, vi behöver mer fysisk aktivitet i våra liv inte mindre. Genom fysisk aktivitet skaffar vi oss en hälsobuffert. En buffert inför sjukdom. Ju bättre tränade vi är, i ju bättre form desto bättre rustade är vi. Om vi inte avsätter tid för att vara friska måste vi förr eller senare avsätta tid för att vara sjuka.
Publicerad i IFORM nr15/2016
by Louise | Jan 16, 2017 | Louise
Hon andas in, det blir tyst. Alla vi andra runt sägen håller andan, väntar. Hon andas ut, vi andas ut. Det är inte dags än. Ett andetag till, ett andetag till…
I rummet står tiden still, i rummet spelar inget annat än nästa andetag någon som helst roll. Utanför rummet pågår livet, där är allt som vanligt. Det är en märklig upplevelse det här med döden.
Min farmor blev 90år. Hon har levt ett fantastisk fint liv. Fått tre barn, 8 barnbarn och 7 barnbarnsbarn.
I måndags somnade hon in. Hela hennes sista tid vakade vi vid hennes sida. Där i rummet tillsammans med min familj och släkt fick jag många insikter, saker jag tidigare aldrig upplevt.
I all sorg fanns också fantastiska stunder av ljus och glädje. Vi grät och sörjde men vi skrattade också och hade roligt.
När man är så nära döden, när man andas samma luft som döden, när döden stå på tröskeln då känner man sig mer levande än någonsin. Det är som om livet och ljuset blir klarare och vackrare än någonsin innan.
I allt det mörka finns också om man vill ljuset.
Jag är så tacksam att farmor fick ett så vackert och fint slut, att hon hade sina nära och kära hos sig. Att farfar fick hålla hennes hand och viska att han älskar henne, att deras kärlek varde tills döden skiljde dem åt.
by Louise | Jan 12, 2017 | Louise
Igår ställde jag denna frågan “Skulle du träna om du blev tjock av träning?”. Tusen tack för alla era svar och att ni delade med er. Tanken med min fråga var att få dig att fundera hur mycket av din träningsmotivation som ligger i utseende och hur stor del som ligger i hälsa eller prestation. Idag tänkte jag dela med mig om mina tankar kring detta.
När det kommer mål skulle jag säga att det finns 3 typer av kategorier dit alla mål man kan ha med sin kost och träning går in under. Det är hälsomål, prestationsmål och fåfängdhetsmål.
Till hälsomålen hör att uppnå hälsosamma mått, att känna sig piggare, få mer energi, hålla sig frisk.
Att springa längre, att lyfta tyngre vikter och att köra vasaloppet är mål som hamnar under prestationsmålen. Till fåfängdhetsmålen hör att man vill känna sig bekväm naken, att man vill bär upp kläder snyggare osv.
För mig är alla dessa målen viktiga för min motivation. Jag tränar för att slippa ha värk och för att få ork och energi, men också för att kunna lyfta tyngre och springa snabbare och vara snygg naken.
Så har det inte alltid varit. Från 9 års ålder fram till 20 års ålder, tränade jag enbart för att vara så smal som möjligt. Åt så lite som möjligt och tränade så mycket som möjligt. Efter barnen fick jag kronisk foglossning så då var min största motivator att bli smärtfri.
Från det att jag började styrketräna mer regelbundet för ca 3 år sedan har mitt fokus varit att bli starkare och våga testa saker jag tidigare varit för svag eller för rädd för.
Jag har alltför stor del av mitt liv haft fokus på utseende och fåfängdhetsmål för att jag ärligt skulle kunna säga att jag skulle träna lika mycket om jag blev tjock av träning. Men jag kan helt ärligt säga att jag skulle träna, träningen ger mig idag så himla mycket mer än bara en snygg kropp. Den ger mig också så otroligt mycket glädje, energi och gör att jag blir stark och orkar allt jag vill klara av- detta skulle jag inte vilja gå miste om.
by Louise | Jan 2, 2017 | Vetenskapshälsoresan
I skrivande stund har jag kommit halvvägs i mitt abonnemang med Vetenskapshälsan, det vill säga 6 månader. I sex månader har jag ändrat min livsstil genom kosten, tänket och mina träningsprogram.Sex månader är ju egentligen ingen lång tid men jag måste erkänna att det känns som om detta är det naturliga” livet”. Allt har blivit en självklarhet och en naturlig livsstil för mig. Jag trodde inte att det skulle gå så snabbt och förhållandevis enkelt att förändra en invand livsstil. Med det enkla menar jag att kroppen och hjärnan ganska snabbt anammar din nya hälsosamma livsstil och sänder signaler såsom ”kom igen Ulrika, kämpa vidare! Det här mår du bra av och behöver”. Men självklart har allt ett pris också, varje dag är inte enkel. Det svåra men viktiga är att det blir kontinuitet, att jag går till gymmet och gör mina pass trots att lusten inte är så stor och att jag alltid alltid planerar min kost.
I två månader har jag fått kämpat att behålla min kontinuitet. Jag slog i huvudet i slutet av oktober och fick en skallskada som gjorde att jag inte fick eller kunde träna på två veckor. Sedan fick jag sakteligen pröva mig fram och öka intensiteten efter hand. Det tog mig två månader innan jag var på banan igen. Det som jag är förvånad och glad över, är att jag trots betydligt minskad intensitet i mina träningstillfällen ökade vid avstämning hos Louise i dec i bålstyrka och armstyrka men inte så förvånande så minskade jag i kondition. För mig betyder resultaten att kroppen är fantastisk och att man inte tappar så mycket om man minskar intensiteten under en kortare period. Det viktiga är att man inte ger upp utan håller kvar i din nya livsstil trots motstånd.Det betyder alltså att kontinuiteten är det viktigaste i både att utföra sina pass och följa sin kostplan. Så trots mina up and downs är jag en vinnare!
/Ulrika Björk
by Louise | Dec 16, 2016 | Hälsa, Träning
Om du öppnar din garderob och räknar efter kommer du ganska snart inse att 20 procent av alla dina kläder använder du 80 procent av tiden. Att 20 procent är dina favoritkläder och resterande 80 procent är kläder du knappt använder. När du jobbar så är det 20 procent av din nerlagda tid som kommer stå för 80 procent av ditt resultat. I naturen är det 20 procent av alla frön som genererar 80 procent av alla träd. Detta är exempel på paretoprincipen, eller 80/20-regeln som den också kallas.
Den italienske ekonomen och professorn, Vilfredo Pareto visade på att 20 procent av orsakerna står för 80 procent av verkan. Att lära dig att fokusera på det som är viktigt och som kommer ge dig dina resultat kommer göra att du faktiskt kan åstadkomma mer genom att göra mindre. Många gånger gör vi precis tvärtom om och försöker få mer genom att göra mer. Man jobbar mer, man tränar mer, man reser mer, man umgås mer och så vidare. Istället för att få mer resultat så kommer det istället leda till att vi varken får tid eller ork över för oss själva eller familjen.
Så frågan man istället bör ställa sig är ”hur får jag ett så bra resultat med så liten insats som möjligt?”.
När det kommer till kosten så handlar det till stor del om att se ”the big picture”. Om man vill gå ner i vikt så kan det vara en bra idé att ta sig en funderare på vad som gjort att man väger mer än vad man vill. Är det att man äter för stora portioner, eller är det att man äter för mycket godis, kakor och socker. Vart bör du lägga ditt fokus?
Om orsaken är för stora portioner finns det ju ingen egentlig idé att lägga energi på att samtidigt ta bort allt socker. Lär dig att fokusera på de 20 procent som kommer ge dig 80 procent av resultaten. Det kommer göra att en liten insats ger stora resultat. Du kommer att få snabba resultat som dessutom kommer vara hållbara över tid.
Istället för att man bränner all energi på att göra massiva förändringar, man äter mindre mängd mat, man äter färre kalorier, utesluter socker, vitt mjöl och slutar dricka vin. Kanske kommer vågen visa några gram eller kilo mindre men kommer det vara värt det? Med tanke på all ork och tid du bränt på vägen? Kommer det vara hållbart? Troligtvis inte! Om den egentliga orsaken till en övervikt ligger i portionsstorleken så börja där och låt allt annat vara så länge. Först när den insatsen inte längre ger önskad effekt kan du lägga in nästa åtgärd.
Helt enkelt så bör du välja dina strider. Välja de insatser som ger bäst utdelning.
Tiden vi har att lägga på träning är för de allra flesta en bristvara. Här gäller det att återigen lägga fokus på det som kommer ge mesta möjliga resultat.
Om du har ont om tid en dag så öka upp intensiteten på din träning. Har du bara 30 minuter att träna på lunchen så kör hellre ett högintensivt pass än att jogga 30 min på löpbandet. Högintensiv träning kommer ge dig resultat på förbättrad kondition, fettförbränning och styrka utan att du behöver lägga ner alltför mycket tid på träningen. Detta är ett exempel på hur en liten insats kan ge ett stort resultat.
Att förstå 80/20-regeln är mycket värdefullt när det kommer till både kost och träning, med hjälp av rätt insatser och fokus kommer du på relativt liten tid och med mindre energiåtgång kunna uppnå stora resultat. Det gäller att identifiera de procent som genererar mest resultat och fokusera på dessa. Så länge du väljer att lägga din energi på de 20 procent som kommer ger dig 80 procent av dina resultat så kommer du inte behöva göra enorma förändringar på din kost eller tillbringa flera timmar varje dag på gymmet. Väljer du att identifiera de procent som genererar mest resultat och fokuserar på dessa så kommer du kunna åstadkomma mer genom att göra mindre.
Foto: Sara Broden ImageU
Text tidigare publicerad i IFORM 5/16
.
