by Louise | May 16, 2017 | Kost, Recept
Jag älskar som bekant alla typer av pannkakor och våfflor. Av den anledningen brukar jag försöka experimentera i köket för att se om jag kan få fram nya goda hälsosamma sorter. Dagens recept blev jag riktigt nöjd med så testa gärna och se om du också gillar dem.
Recept 1-2 port:
- 2 ägg
- 2 små bananer
- 1/2 dl kokos
- 1 tsk bakpulver
- 1 tsk kanel
- 1 tsk kardemumma
- 2 msk mjölk
- 1/2 dl björnbär
Gör så här:
Mosa bananerna och blanda dem med äggen. Tillsätt kokos, bakpulver, kanel och kardemumma och blanda till en jämn smet. Rör därefter i mjölk och björnbär.
Grädda i våffeljärn i lite kokosolja.
Servera med björnbär och kokos.
Smaklig spis
//Louise
by Louise | May 11, 2017 | Kost
Vem gillar inte en chokladboll till kaffet? Vi har så här på chokladbollensdag samlat våra favoritrecept. Test och se vilken som blir din favorit.
Raw Food bollar
Rawfood bollar med kanelbullesmak
Goda Chokladbollar
by Louise | May 11, 2017 | Löpning, Vetenskapshälsoresan
Tredje veckan är avklarad och jag skall nu skriva mitt första blogginlägg. Vilka veckor det har varit, jag har lärt mig så mycket roligt!…nya ord, vad min kropp orkar, vilket bränsle den behöver m.m., och hela tiden med Sara som bollplank.
Det hela började med ett kul möte med Sara på Vetenskapshälsan i Kungsbacka. Efter samtal om kost, dess betydelse, mina mål etc. skulle det testas rörelse, styrka och kondition. Oj oj, här fick jag bekänna färg direkt, styrkan är verkligen min svagaste punkt och kommer också bli min största utmaning.
Vi pratade också löpteknik och Sara filmade min löpstil för att kunna visa mig vilka justeringar jag behövde göra.
Jag berättade också att hela den här karusellen började med att några kompisar till mig och min man skulle springa ett maraton (!), och vi hängde på delar av deras träningsrundor under några semesterveckor tillsammans. Där någonstans började jag att gilla löpning och när jag av en slump såg tävlingen på Vetenskapshälsan tänkte jag att detta är min chans till at ta löpningen till nästa nivå.
Ett lopp i månaden hela 2017
Att jag och min man med lite champagne i kroppen på nyårsafton lovade varandra att vi skulle springa ett lopp i månaden hela 2017 gjorde ju också att jag hade lite press på mig. Saras coachning kommer så väl till pass här! Lite försiktigt nämnde jag också att jag i ett svagt ögonblick hade anmält mig till Göteborgsvarvet (vad tänkte jag på?)….men att det inte är mitt mål utan snarare ett lopp som kommer lite mitt i det hela…det är väl inte värre en att jag får gå vissa sträckor om det behövs.
En vecka efter vår träff fick jag inloggningsuppgifter till Exor Live, ett program där Sara lägger in mina träningsprogram och jag loggar hur, var, och när jag har utfört dom. Laddade också ner appen till telefonen, enkelt och lätt att använda!
Let it all begin! Nu började min första sex veckor. Tre löppass i veckan plus ett styrketräningspass.
Första veckans löppass gick bra, inget pass var det andra likt och det kändes himla kul! Huvudmål och mellanmål åts på löpande band och med mer protein som Sara hade sagt. Sen blev det söndag och jag skulle utföra ett ganska långt styrkepass. Det gick riktigt dåligt och det var många övningar jag inte kunde utföra alls eller bara delar av, jag har en lång väg att gå här…men det kan ju bara bli bättre!
Ingen ”walk in the park”
Andra veckan kände jag direkt att löppassen låg på en hög nivå, ingen ”walk in the park” här inte, här gällde det att satsa allt! Men jag är laddad och uppenbarligen klarar jag av det! Känner mig glad och stolt!
När veckan börjar närma sig sitt slut känner jag mig dock väldigt orkeslös efter passen, en förlamande trötthet slår till och värre och värre blir det…varför känns det som att det går åt fel håll?
Under första avstämningsmötet med Sara förklarar jag hur jag känner och hon säger ganska snabbt att jag har kört slut på mina glykogendepåer. Ett helt nytt ord för mig men som innebär det inlagrade energin/sockret från kolhydrater i musklerna. Här behöver du snabbt få i dig snabba kolhydrater efter träningen säger Sara, det vanliga ”efter träningen-målet” räcker inte. –”Det här brukar jag inte rekommendera men för att testa så tar vi i ordentligt, drick ett stort glas saft omedelbart efter löpningen och se om du känner någon skillnad!”
Sagt och gjort, nästa pass var ett tufft tröskelpass (också nytt ord) på 6 km och jag var rejält trött efteråt…men i bilen tog jag istället lite snabba kolhydrater, PANG, pigg som en lärka hela vägen fram till middagen en timma senare. Detta var vad jag behövde!
Jag är på rätt väg!
Sen dess har jag sprungit några pass till och varje gång fyllt på med energi direkt efter passet!….det var det som saknades, nu är jag ute på rätt kurs igen, känner mig stark!
Känner spänning inför nästa veckas löpning, härligt med vår, endast ett lager kläder på kroppen och i stället för ett avsnitt av någon pod i öronen, kan man faktiskt bara lyssna på allt fågelkvitter!
Ha det gott och kämpa på!
/Jennie
by Louise | May 9, 2017 | Louise
Redan som väldigt liten älskade jag att lära ut. Så fort min lillebror var tillräckligt stor för att hålla i en penna så lekte vi skola tillsammans. Jag var alltid lärare och han den lille stackaren plågade jag med diverse prov och skoluppgifter, kan vara mitt fel att han aldrig riktigt gillade skolan när han blev större ;-) . Min glädje att lära ut och att sprida kunskap har jag alltid haft med mig. På universitetet älskade jag att plugga tillsammans med kursare inför tentor då vi kunde lära varandra, under doktorandtiden trivdes jag extra mycket när jag fick undervisa studenterna. Att jag nu i mitt jobb får vara ute på företag och föreläsa och sprida kunskapen kring kost, träning och hälsa är något jag är väldigt glad över. Det ger mig så otroligt mycket energi att få träffa människor och uppleva hur nöjda de blir när de tar till sig kunskapen och inser att det ju faktiskt inte är så krångligt och svårt att leva hälsosamt.
Igår var ingen vanlig föreläsning där jag var själv ute på ett företag, igår hade jag sällskap. Och inte vilket sällskap som helst utan det var EM-guldmedaljören Susanna Kallur och femfaldige Göteborgs varvet vinnaren Mats Erixon. Äran att få stå på samma scen som dessa legender var väldigt stor kan jag säga :-). Föreläsningen var på ÅF i Göteborg på deras inspirationskväll inför Göteborgsvarvet.
Mats berättade om sin imponerande karriär och om glädjen till sin idrott. Mats var en av Sveriges mest framgångsrika långdistanslöpare under 80-90 talet. Hans främsta meriter var en fjärde plats på 10 000 meter vid EM i Stuttgart 1986 och en tolfte plats på 5 000 meter vid OS i Los Angeles 1984. Det jag tar med mig ifrån hans föreläsningen är vikten av att inte sluta leva bara för att man är idrottare. Att man som han uttryckte det ” mår bra av att slå runt med vännerna då och då”. Jag tror att det är nyckeln i de flesta satsningar man gör, även för oss som är motionärer, att man hittar balansen och inte blir för extrem åt något håll.
Sist ut igår var Susanna och hon är inte bara en fantastiskt duktig idrottare med ett pannben starkare än de flesta, hon är också en underbar person med en energi som nästan går att ta på. På sitt härliga dalmål berättade hon om sin karriärs alla dalar och toppar. I 8 år var hon mer eller mindre helt borta ifrån tävlandet och under hela den tiden hade hon siktet inställt på OS i Rio. Att höra hur hon satte sina mål, hur hon fokuserade och hela tiden hittade lösningar för att kunna fortsätta träna trots alla skador fascinerade mig. Något jag tog fasta på och kommer ta med mig var när hon berättade hur mycket hon jobbat med och använt sig av affirmationer. Varje gång hon gick ifrån bilen in till träningslokalen föreställde hon sig att hon var på väg in på den stora arena i Rio. I hennes träningsgarderob hade hon en segerbild där hon blivit photoshopad in på arena i Rio. Även om man vet att det är lur så kan den här typen av tankar ge oss mer kraft än vad man kanske tror. Tankens kraft är större än vi tror. Hon tog sig ju faktiskt hela vägen till semifinalen i OS i Rio.
Ett stort tack till ÅF som arrangerat eventet och lite extra tack till Liselotte Svenrot som bjöd in mig och Peter Lindberg (till höger på bilden nedan) som med bravur höll i eventet och presenterade alla talare.
Foto Sara Brodén
by Louise | Apr 25, 2017 | Kost
En morgon i oktober vaknade jag upp och hade enorm värk i min högra arm. Det gjorde så ont så jag kunde inte dricka mitt te, vikten av temuggen var för stor. Jag gick ifrån att ena dagen vara helt smärtfri och träna 5-6 pass i veckan till att ha konstant värk och en obrukbar kroppsdel. Sagt och gjort, jag tog bort alla övningar som belastade armen, flyttade över musen till vänster sida och sökte sjukvård. Jag genomgick laser, akupunktur, antiinflammatorisk kur, stötvågsbehandling- inget hjälpte. Runt jul började jag känna mig svag, min upplevelse var att jag inte kunde syresätta mig. När jag sprang så bara kroppen dog. Min prestationsförmåga gick ner och jag var enormt trött. För varje pass jag gjorde blev prestationen sämre och sämre. Återigen bestämde jag mig för en förändring och minskade ner min träningsvolym, la till extra vilodagar. Inget hjälpte. Kroppsdelar började domna, mitt minne blev försämrat och jag tappade ord.
Att känna att det man älskar mest här i livet inte längre är kul, det är riktigt tufft. I mars grät jag mer eller mindre efter varje pass, frustrationen var enorm. Alla blodprov man gjorde visade fantastiska värden, det enda som var avvikande var att jag syresatte mig dåligt, allt annat såg normalt ut.
En onsdagsmorgon mitt under ett pågående pass fick jag nog, jag lämnade mitt i och bara sket i allt. Känslan av att träningen gjorde mig sämre var för svår. Jag bestämde mig att vila helt och hållet i 2 veckor av rädsla för att helt tappa all träningsglädje.
För exakt 14 dagar sen fick jag svar på de senaste blodproverna som tagits- det visade sig att jag var borreliapositiv. En sketen liten fästing hade infekterat mig. Inte var dag man firar att man har borrelia, men glädjen över att man äntligen hittat något som också går att behandla var stor. Jag påbörjade direkt en antibiotikakur och blir långsamt bättre. Jag har kvar en hel del symptom men jag blir lite lite bättre för varje dag.
Resan tillbaks kommer vara tuff och ta lång tid men första målet är att jag ska bli lika stark som innan sjukdomen. Har en rejäl och lång backe upp tills dess, men känner att jag nu äntligen kan fästa blicken, titta upp och se målet. Från att bara bli sämre och sämre känner jag att jag blir lite starkare för varje pass. Jag kan nu äntligen börja belasta armen och kroppen. Jag känner ett välbekant pirr i magen av glädje när jag tränar, en känsla jag verkligen saknat.
Idag kunde jag stå på händer igen, göra en chins och hålla i en skivstång igen- som jag har längtat.
Att bli sjuk, att tappa säkert minst ett år i träningen är fruktansvärt tufft men gör att man blir oerhört ödmjuk och tacksam för att ha en välfungerande kropp. Att man inte tar något för givet och lär sig fira alla små delmål.
Idag kunde jag pressa 10kg med min högra arm, det är för mig en flugvikt men tyngre än jag kört med på 7 månader. Jag blev så glad så jag nästan började gråta. Så istället för att gräma mig över att vikten är så låg, väljer jag att känna glädje och se det som ett steg framåt. Även fast steget är litet så är det för första gången på väldigt länge ett steg framåt istället för som tidigare ett ytterligare steg bakåt. Att välja att leva livet här och nu är en devis som jag försöker leva efter och orden har den senaste tiden blivit ännu viktigare för mig. Man vet verkligen aldrig vad man kan drabbas av och livet sker här och nu, inte sen och imorgon utan i just denna sekund, så ta vara på livet.
LEV LIVET HÄR OCH NU!
/Louise
