by Louise | Aug 11, 2017 | Löpning, Träning
Förälskade mig i naturen och löpningen i Sandsjöbacka för sisådär 4 månader sen. På halvt skoj och allvar sa jag till min vän;
-Ska vi springa ALLA slingor i hela Sandsöbacka i sommar? Sen var jag fast…
Jag tillhör kategorin av människor som gärna sätter upp mål, utmaningar och vill ha en tydlig riktning när jag gör någonting. Övar på att ta bort krav, tid, press och resultattänket. Ogillar när det blir enformigt och när spänningen börjar försvinna. Det absolut bästa jag gjort i sommar handlar om en mix av just detta.. Att springa alla slingor i hela Sandsjöbacka naturreservat. Vilket äventyr, vilken storslagen miljö, vilka möten med underbara människor jag fått vara med om och för att inte tala om vilken grym träning jag fått.
Det är nästan omöjligt att summera alla rundor i text då ingen slinga är det andra lik. Allt från enorma ljunghedar och klipphällar där man både kan springa snabbt men även partier som är branta och mer tekniskt svåra till tät frodig grönskande skog. I Sandsjöbacka finns det flera sjöar och många bäckar och små tjärnar som man passerar. Beroende på vädret är det ibland mycket lera men för det mesta kan man springa överallt. Vår finalrunda som vi haft som mål efter alla slingorna var avbockade var Sandsjöbackaleden. En 2,2 mil lång led genom hela reservatet som sträcker sig från Kyrkbyn-Dala i söder till Sisjön i norr. Herre gud vilken utmaning vi fick…
I onsdags hade jag och min vän Lotta bestämt att dagen var kommen. Innan jobb och vardagspussel skulle dra igång på allvar hade vi chansen att lägga en förmiddag ute i skogen. 8.30 hämtade vi upp Lotta. Vi fick skjuts ner till Kyrkbyn-Dala som vi utgått från några gånger tidigare. Regnet fullkomligt öste ner och efter en obligatorisk “nervöskiss” i skogskanten satte vi igång klockorna.
Första partiet visste vi sen tidigare att det var extremt svårsprunget. Massor av steniga passager och branta backar upp och ner. Eftersom regnet fortsatte falla så fick vi ta det väldigt försiktigt för att inte halka. Utan våra trailskor med bra grepp hade vi nog inte ens tagit oss fram skulle ja gissa.
Efter ca 20 minuter var vi helt genomblöta i såväl skor som kläder, vi hade bara kommit 2 km och då började vi undra hur vi skulle fixa 2 mil till i det här vädret och terrängen. MEN, tack och lov så var vi båda lika taggade på vårt äventyr och försökte hitta alla positiva tankar vi kunde för att motivera oss. Det som inte dödar det härdar säger man ju faktiskt.
Efter ett tag blev det liiite enklare och vi kunde så sakta börja springa lite mer konsekvent. På himlen såg vi lite mer ljusa moln och hoppet om solsken började gro. Men oj vad fel vi hade. Leran blev inte mindre och det kraftiga regnet höll i sig. Efter ett kort vattenstopp så lyckades jag stoppa min klocka som irriterande nog låg i pausläge i 2 kilometer. Fy bubblan vad störigt när man väl ska springa finalen och så missar man att starta igång den. Trots den tekniska missen så tog vi oss framåt ;o)
Efter ca 5 km och ett obefintligt förtroende för SMHI som visat uppehåll så struntade vi faktiskt i både lerpölar och vatten och sprang rakt igenom istället. Någon stans där steg jag snett på en sten och fick ganska ont i min hälsena. Men jag kände att det blev inte värre och det var inte en sån kraftig stukning att jag behövde stanna och linda foten…så vi lunkade vidare.
När vi kommit till gränsen mellan Halland och Västra Götaland vid Spårhagavägen så började det mullra. Åska på ingång och fortsatta skyar…Här började vi vackla. Ett perfekt stopp med parkering och enkelt att bli upphämtade. Men nej, vi kollade kartan vi hade med oss och bestämde oss för att springa vidare och i så fall avbryta vid nästa parkering strax innan Årekärr. Tack och lov så mullrade det bara tre gånger sen försvann åskan.
När vi sprungit ca hälften så tog vi några minuters paus för att fylla på med bränsle i form av varsin proteinbar och mer vätska. Vi båda hade med oss vanligt vatten plus energidryck för att kunna fylla på med snabba kolhydrater längs vägen. Vi var nu redo för att fortsätta…
När vi nått området runt Årekärr så började regnet äntligen att ge med sig. Vi var sen länge dyblöta men höll oss varma då vi sprang och aldrig hann bli nerkylda. Vi närmade oss en plats som vi för några veckor sen blivit jagade av en jättestor hund. Nervöst sprang vi på tassade steg förbi stallet och bondgården som den kommit utspringande ifrån. Phuuuu, vi kunde andas ut och konstaterade att vi klarade oss den här gången. Vid det här laget så började vi lämna området runt Årekärr och ta oss längre norr ut längs det avspärrade militära skjutområdet. Benen höll fortfarande men i backarna var det riktigt tufft, det fanns inte mycket energi kvar. I de brantare backarna fick vi gå upp. Samtidigt fick vi ny kraft av att springa på okänd mark som vi inte varit vid tidigare. Tänk vad mycket vi påverkas av tankens kraft.
Helt plötsligt ser vi en sjö växa fram mellan träden. Vi trodde första att det var Sisjön, men då klockan “bara” visade 17 km så insåg vi att det var fel. Aj då, inte framme riktigt ännu. Nu var dock den slingriga och leriga skogsstigen utbytt till en smal grusväg. Man kunde slappna av i huvudet och koncentrationen lite grann och enbart fokusera på att mata på med stegen. Vid 20 km så hade vi ont lite överallt, men framförallt i tår, knän och höft…ghaaa. Nu var det ren vilja som gällde. Inte långt därefter så kom vi ram till Sisjön. Så härligt!!!
Vi tog oss runt halva sjön bort mot parkeringen och en liten bit till. När klockan passerat 2,2 mil så stannade vi och kände både lättnad, glädje och tacksamhet. Så grymt häftig känsla och så underbart att nå det där målet som vi satte upp några månader tidigare när vi sprang första slingan på ca 5 km. Efter en stunds väntan blev vi upphämtade och hela bilen immade igen på några minuter. Duschen och middagen som väntade hemma var ljuvlig kan jag lova. Nu två dagar senare så har jag ganska mycket träningsvärk men börjar sakta få tillbaka kraften i benen.
Att springa trail eller skogslöpning har verkligen gett mig en helt ny dimension på löpningen. Varje träningspass har liksom fyllts av nya intryck och upplevelser. Ingen runda är den andra lik och klockan på armen har mest hjälpt mig hitta hem eller gett mig svar på hur långt jag sprungit. Inget jag lagt någon djupare värdering i utan mer bara information. Hoppas att ni är fler som vågar ge er ut i terrängen och faktiskt lämna asfalten, det är såååå värt det!
Kram Sara
by Louise | Aug 7, 2017 | Vetenskapshälsoresan
Jag älskar rutiner, vanor och vardag. Det är skönt med ledighet och semester men efter ett litet tag så längtar jag tillbaks till vardagen. Jag mår absolut bäst av rutiner där de flesta veckor ser ganska lika ut. Jag önskar att många fler skulle inse vinsten med rutiner och vanor som funkar lika bra till vardags som på semestern.
I mitt arbete som personlig tränare och kostrådgivare så ser jag varje år vad semestern och ledigheten gör med folk. Rutiner rubbas och vanor byts ut till ovanor. Träningsskorna läggs på hyllan och man unna sig än det ena än det andra för det är ju semester, och då ska man unna sig. I vissa fall innebär det fest, alkohol och skräpmat mer eller mindre varje dag i fem veckor. Kilorna läggs då på i lavinartad hastighet, 2 kilo blir 3 som blir 5 kilon.
Att sen måndagen efter semestern inse att man inte längre kommer i sina arbetskläder är ett jobbigt uppvaknande. Ångesten kommer krypande och nya mål sätts upp. Nu jäklar ska kilorna bort och träningen tas upp igen. Problemet nu är att många går all in och gör för drastiska åtgärder som inte blir hållbara. Att välja att ta bort allt socker, all alkohol, träna 5 dagar i veckan samtidigt som man äter mindre portioner är det väldigt få som klarar mer än några veckor. Sen är man åter där man startade.
Mitt tips är istället att försöka sätta rimliga mål, hitta ett sätt att äta och träna som funkar för resten av livet. Som funkar till vardags och som funkar när man har semester är bästa sättet för ett hållbart och hälsosamt liv. Att istället för att frossa när man är ledig på semestrar och helger och späka sig till vardags försöka hitta ett mer balanserat sätt att leva på skulle sparar många personer ifrån ångest och göra att man mår betydligt bättre. Dessutom skulle man slippa två garderober med före och efter semester storlekar :-).
——————————————————————
Skulle du vilja lära dig ett sätt som du kan äta och träna på som funkar för resten av ditt liv?
Hur man kan leva utan förbud och äta allt och ändå gå ner i vikt?
VARMT VÄLKOMMEN TILL VETENSKAPSHÄLSAN
För mycket av det god? Dags att komma igång efter semestern?
Nu släpper vi 7 nya platser för start i augusti
Tillsammans med oss på Vetenskapshälsan får du hjälp och coachning att nå dina mål.
* Behöver du en spark i baken för att komma igång?
* Får du inte de resultat du vill?
* Sugen på att testa något nytt?
Vill du komma igång med kost och träning innan hösten så boka idag!
Boka din tid på [email protected]
by Louise | Aug 1, 2017 | Louise
ÄNTLIGEN är jag helt fri ifrån värken i armen och vågar och vill titta framåt igen. Sen skadan uppstod har mitt enda mål varit att bli smärtfri. Det har varit en lång och krokig väg, motivationen har gått upp och ner. Träningen har många gånger varit rätt seg och tråkig. Det är inte alltid så kul med rehab och att vara begränsad i vad för övningar man kan genomföra.
Satte mig därför ner igår och funderade på vad jag skulle vilja ha som nytt mål. Många gånger sätter jag mål att bli bättre på saker som jag är sämre på, svagheter som behöver stärkas, övningar jag behöver bli starkare i. Men denna gången la jag allt sådant åt sidan och funderade på vad jag tycker är riktigt roligt? Vad kan vara ett mål som får mig att hitta åter till träningsglädjen igen?
Det jag saknat nästa mest denna perioden är att kunna köra bänkpress. Sagt och gjort mitt nya 3 månaders mål är att bli starkare bänkpress. Det är en av mina favoritövningar som jag verkligen tycker är rolig.
För mig är det viktigt med mål. Det hjälper mig med drivkraften och motivationen i min träning. Utan mål blir jag som lite vilsen. Mitt huvudsakliga mål är att träna för att må bra och få en stark och välfungerande kropp som hjälper mig att orka i min vardag. Men jag behöver även mindre delmål och denna periodens 3 månaders mål är att fokusera på bänkpressen. Drömmen hade varit att kunna ta lite mer än innan skadan men kommer jag upp i samma vikt så är jag ändå nöjd.
Vad har du för mål med din träning?
/Louise
by Louise | Jul 27, 2017 | Kost, Middagsmat, Recept
Idag tänkte jag bjuda på ett recept på sötpotatisbiffar eller falafel som man kanske oftast kallar dem. Riktigt goda och du kan med enkelhet byta ut kryddor och göra just din favoritkombo.
Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader och ta fram en ugnssäker form.
Börja med att skala och riva sötpotatisen. För mig blev det exakt en stor potatis. Skölj kikärtorna i kallt vatten. Blanda sen alla ingredienser i en matberedare och mixa väl. Forma sen biffar eller bollar av smeten och rulla i sesamfrön. Lägg dem i en smord ugnssäker form och sätt in i ugnen i ca 30 minuter. Jag slog om till grill sista fem minuterna för att få lite färg på dem. Jag har även testat att steka biffarna i en stekpanna, funkade jättebra det också.
Servera med en stor grön härlig sallad och vattenmelon. Vill du ha en lätt kall sås till så mixa yoghurt, fryst mango, salt, peppar och en skvätt Sambal Olek. Gott med ris eller quinoa till.
Recept:
Smaklig måltid!!!
Kram Sara
by Louise | Jul 25, 2017 | Hälsa
“Va, ska du du inte ha vin? Kom igen nu, ett halvt glas kan du väl ändå ta.”
“Unna du dig aldrig något gott, vad tråkig du är.”
“Nu känner jag ju mig jättedålig när du är så duktig och hoppar över efterrätt, lite kan du väl ta för min skull”
Att kunna stå emot andras påtryckningar och förväntningar är inte alltid så enkelt. Att ändra sin livsstil kan vara svårt då omgivningen, ens familj och vänner inte riktigt hänger med utan förväntar sig att du ska äta och dricka på precis samma sätt som du alltid ha gjort. Du kanske tidigare alltid varit den som fyllt på allas andras glas, den som aldrig någonsin skulle tacka nej till påbackning av kladdkakan. Klart då att det blir en omställning för folk runt omkring dig. Men om de som står dig närmast inte kan acceptera dina nya vanor och val att förändra din livsstil, ja men då kanske du inte ska umgås med dem just nu. Inte förrän du känner dig tillräckligt stark att kunna stå emot deras påtryckningar eller tills de har förstått att du ändrat din livsstil och inte längre äter och dricker på samma sätt som tidigare.
Tre tips:
1: Var tydlig- få dem att förstå att detta är viktigt för dig
2: Sluta umgås med de som inte accepterar din nya livsstil
3: Ät och drick aldrig för någon annans skull. Det du stoppar i din mun ska bara vara ditt eget val.
Har du någon i din omgivning som kämpar för att gå ner i vikt se då till att vara ett bra stöd. Locka inte med saker som de inte ska äta, tjata och försök inte få personen att äta saker hen har tackat nej till.
Bli inte sårad när en person tackar nej till något du bakat eller lagat. Peppa och var istället den bästa vän man kan vara genom att vara ett så bra stöd som bara möjligt.
