Detta brödet är min räddare i nöden. Funkar som både frukostmacka, mellanmål (tillsammans med en frukt), pizzabotten och hamburgebröd.
Recept:
Gör så här:
Mal/mixa havregrynen till mjöl (måste inte vara helt malt). Blanda i bakpulver och salt. Tillsätt äggen och keson och blanda. Lägg ut 6st bollar på bakplåtspapper, platta till lite om man vill. 225C i 20 min ungefär.
Idag startade vi upp kund 250! Känns enormt stort och fantastiskt kul att vi fått lov att hjälpa så många till ett hälsosammare liv.
Att det redan ifrån början när jag startade Vetenskapshälsan har gått bättre än jag ens vågat drömma om, tror jag är för att vi inte bara är en PT i mängden. Vi skiljer oss från den vanliga PTn du träffar på gymmet.
En vanlig PT på gymmet har oftast bara en kortare PTutbildning bakom sig. En utbildning som är några veckor, på sin höjd några månader lång. Där en väldigt liten del av utbildning är kosten.
Hos oss på Vetenskapshälsan där Louise förutom PT och kostrådgivare även är forskare, är all träning och kost vetenskapligt förankrad.
Vi individanpassar alltid all träning och våra kostråd. Och vi utgår ifrån våra funktionsanalyser, rörelse, kondition och styrketester för att bygga program utefter dina styrkor och svagheter. Även när det kommer till kosten ger vi individanpassad rådgivning utefter dina mål och förutsättningar.
Hos oss på Vetenskapshälsan får du en dygnet-runt PT. Vi har tät kontakt. Du kan alltid höra av dig med dina frågor och funderingar. Vi håller dig i handen och peppar när det behövs och pushar när det krävs.
Hos oss är du aldrig ensam utan vi når dina mål TILLSAMMANS!
Vi vet att du får resultat om du följer våra råd. 250st har testat vårat upplägg och fått resultat!
Vill även du bli en Vetenskapshälsoresenär och påbörja din resa mot en hälsosammare livsstil?
Kontakta oss idag på info@vetenskapshälsan.se
…och då festar man rejält sjunger Edward Blom i den trallvänliga låten som spelades dagligen under sommaren. Texten fortsätter med; Det är helt okej att man avstår ifrån saker men när man väl fått in maten på bordet att då inte njuta utan tänka på vikten är att slösa bort pengar.
Förutom att det är en lite rolig låt som lätt sätter sig i huvudet så har den också ett poäng. Om man väljer att äta något onyttigt så blir det ju verkligen helt onödigt om man dessutom ska ångra sig efteråt. För då har det ju absolut inte varit värt det.
Att aldrig ångra något man äter är ett mål jag har för alla mina kunder. Ett sätt att uppnå det är att man innan man stoppar något i munnen fråga sig själv om det kommer vara värt det. Om man tror att man kommer ångra sig och må dåligt efter att man ätit det så är det ju inte värt det, då är det precis som Edward sjunger bättre att avstå. Att lära sig njuta till fullo är en viktig bit, speciellt om man tidigare haft ett osunt förhållande till maten.
Men såklart är det lika viktigt att inte göra som Edward och ha njutning hela tiden (som exempel, i videon till sången äter han en bunke med smält ost med sked) i sitt liv. För då kommer det på lång sikt kunna leda till ett ohälsosamt liv och troligtvis en massa extra kilon.
Jag skulle dessutom vilja påstå att det inte är fri tillgång som ger extra mycket njutning utan snarare tvärtom. Det är sällan fulätandet av godis i skafferiet ger lika mycket njutning som när man med omsorg har valt ut sina absoluta favoritbitar- eller hur ?
Och vet du vad? Du är ju faktiskt enbart värd sådant som är 100% njutning inte sånt som bara är 90-95% njutning ! Att njuta mer men sällan, är det som kommer ge dig mer njutning och mindre dåligt samvete. Så när man festar, festar man :-)
//Louise
Dessa Snickerbarsen kan vara bland det godaste rawfood godiset jag ätit. Godis?!? Jo, det är godis skulle jag säga. Även fast de är gjorda med bra och näringsrika råvaror så är de väldigt kaloririka och något man inte kan äta mycket av om man vill gå ner i vikt utan hör då till 100% njutning. Och just njutning är något jag verkligen kan lova <3. Supergod blandning av sött och salt och förvånansvärt lika riktiga Snickers i smak.
Botten:
Fyllning:
Täcke:
Gör så här:
Gör först botten. Mixa cashewnötterna till fint mjöl i matberedare. Tillsätt jordnötssmör, dadlar, vaniljpulver och salt och blanda till en deg.
Gör en rulle och dela den i 8 bitar och forma till bars. Lägg på bakplåtspapper och frys in medan du gör fyllningen
Gör sen fyllningen genom att mixa dadlar, kokosolja, vanilj, cashewnötter och salt till en slät smet.
Ta fram bottnarna ifrån frysen och fördela fyllningen ovanpå. Frys in ytterligare 2h.
Smält chokladen i micron och ringla över barsen. Ställ kallt 10 min.
Ät och njut <3
Jag har alltid gillat att vara fysiskt aktiv. Varit hästtjej sedan barnsben, haft egna hästar och jobbat mycket i stall, så jag vet vad funktionell styrka kan innebära :-) Första gången jag tog klivet in på ett gym var jag över 25 och fastnade direkt, och har tränat från och till sedan dess. Jag har dock haft svårt att få någon egentlig struktur på det, följt diverse träningsprogram och visst har jag märkt förändringar (särskilt i början) men inte på något sätt revolutionerande. Lyckats hålla en bra träningsrutin något halvår i stöten men träningen har aldrig blivit en sådan självklar del av mitt liv att jag bara har hoppat på igen efter tex en längre förkylning utan pauserna har blivit lite för långa och uppstarten lite för trög varje gång. Efter min graviditet tog det lång tid att komma i form igen, men jag kom till slut igång ok med både träning och löpning. Graviditetskilona började trilla av, kosten var ok men trots att jag räknade kalorier till leda planade även viktminskningen ut. Tillslut nådde jag en punkt där jag kände att jag inte kunde komma längre på egen hand, jag var tvungen att välja – antingen tar jag hjälp och satsar fullt ut på att få styr på träning och mat, eller så fortsätter jag på halvfart och får resultat därefter.
Eftersom jag själv är akademiker och naturvetare, och kan min beskärda del om anatomi, fysiologi och näringslära (även om jag då haft svårt att omsätta de teoretiska kunskaperna i praktiken), så var det väldigt viktigt för mig att hitta en PT som var seriös och kunnig, på riktigt. Det kryllar av PTs och coacher både online och på gymmen och jag har svårt att ta någon på allvar som gått en femveckorskurs och kan mindre om nutrition än vad jag själv gör, än mindre vill jag ge den personen mina pengar. Därför föll valet på Louise och Vetenskapshälsan – för Louises gedigna kunnande och forskarbakgrund, men också förmåga att konkretisera och förklara, vilket är minst lika viktigt – själv har jag till exempel bra koll på makronutrienterna och dess omsättning i kroppen men det visade sig att jag ändå inte visste hur man sätter ihop en måltid på ett optimalt sätt förrän Louise förklarade det för mig.
Sedan jag började träna och äta efter Louises råd i vintras så har det hänt mer med min kropp än under alla år som jag tränat på egen hand. Jag har blivit starkare i vardagen – jag kan nu bära hem tunga kassar utan att få ont i axlarna, och orkar dansa med sonen på gräsmattan tills det är han som blir trött. Jag har lärt känna min kropp på ett nytt sätt – jag vet att jag kan pusha mig själv att göra saker jag inte trodde jag kunde. Löpning har inte ingått i det schema jag fått av Louise, ändå har jag satt flera personliga rekord i löpningen under denna tid, vilket jag till stor del har träningen att tacka för. Jag har gått ner några kilo i vikt och minskat några centimeter i midja och höft – inte så mycket som jag från början ville, men en annan konsekvens av denna resa är att jag numer uppskattar min kropp mer, vilket gör att de centimetrar som är ”kvar” inte stressar mig. Jag är starkare i träningen – första gången jag gjorde Louises tester klarade jag fyra armhävningar på fötter, på raken – för drygt två månader sedan var det 19 och om två veckor är det dags för nästa eldprov. Jag mår bra, känner mig hel, energifylld, fin, glad – allt det som träning ju gör med en, men jag hade inte uppnått samma resultat utan hjälp. Och – jag har inte varit rejält sjuk sen i julas, trots småbarn på dagis, jag som alltid haft ett par rejäla förkylningar varje höst och vår. Det kan vara en slump, men man vet aldrig…
Jag ska snart fortsätta på egen hand men det skrämmer mig inte – snarare tvärt om, jag vet att jag aldrig kommer överge min ”nya” livsstil. Jag har struktur, rutin, träningsglädje på ett sätt jag inte hade kunnat skaffa utan Louises hjälp – men som jag känner mig stark nog att upprätthålla själv. Jag har fått in träningen som en självklar rutin, och trixar till luckor i tidspusslet – tidiga mornar, träning i lekparken med sonen, springa hem från utflykten när resten av familjen cyklar eller åker spårvagn, osv. Detta är ingen diet jag gått på, det är inget träningsprogram inför en tävling – det är en livsstil och nu har jag gjort det till min livsstil, och gör mitt bästa för att även göra det till min sons livsstil. Resan fortsätter!