by Louise | May 3, 2018 | Kost, Löpning, Workshops
Vilken fantastisk kväll det blev!!! Igår fick vi, Sara och Louise äran att föreläsa tillsammans med Mustafa Mohammed och Sanna Kallur på ÅF:s huvudkontor i Göteborg. För andra året i rad så är ÅF huvudsponsor till Göteborgsvarvet. Kvällen inleddes med mingel och presentation av samarbetet mellan just ÅF och Göteborgsvarvet. Så otroligt coolt att Göteborgsvarvet är väldens största halvmara.
Jag fick äran att inleda kvällen med min föreläsning “Hur hittar man motivationen när allt blir svart? En personlig berättelse om cancer, kaos och drivkraft”. Det blev en otroligt känslofylld halvtimme med många blöta ögon som avslutades med varma kramar och samtal om livet. Jag är otroligt glad att jag fick prata om ett ämne som ligger mig själv varmt om hjärtat, samtidigt som det är fyllt av smärta och oro. Att uppleva cancer nära i familjen, när både sin mamma och dotter drabbas samtidigt så kan livet bli otroligt svart. Vi har under ca 6, år levt i cancervärlden och har dessvärre fortfarande en tuff resa framför oss. Att hitta glädjen, drivkraften, motivation till att fortsätta “brinna” och utvecklas trots mörkret är något som har varit avgörande för mig. Hur motgångarna sporrat mig att ta mig vidare.
Näst på tur var Louise med sin föreläsning om kost och prestation. En informativ och väldigt inspirerande föreläsning om kostens betydelse i t.ex lopp och uthållighetsidrotter. Louise styrka är att hon gör det väldigt enkelt. Bara en sak som att välja mat som levt eller växt i naturen istället för halvfabrikat känns sunt och smart. Ät mat som är 100% bra för kroppen eller 100% njutning för själen så kommer du långt. Dock är det 90/10 regeln som gäller. Du kan inte ha fest varje dag…
I pausen bjöds det på schysst mellis och fika. Färsk frukt, keso, nötter och smoothies från Innocent.
Efter pausen var det Sanna Kallur och Mustafa Mohammeds tur att föreläsa. Sanna tog oss med på en resa från elitidrottare till motionär. En inspirerande historia som fick oss alla att le och inse att även proffsen är helt vanliga människor bakom medaljerna och prestationerna. Musse avslutade med att snacka löpning, taktik och härliga upplevelser om tidigare lopp och prestationer. Med ett smittande leende fick han alla att bli peppade och inspirerade att dra på sig löparskorna.
Vi är så galet glada att vi får arbeta med det vi älskar. Att komma ut och föreläsa, hålla i bl.a företagsträning med anställda och se alla kämpa mot sina mål är fantastiskt. Om ditt företag är sugen på att inspireras så tveka inte att höra ev er till oss. Vi skräddarsyr allt från individanpassade upplägg med kost och träning till mer eventliknade arrangemang.
Varma hälsningar Sara och Louise!
by Louise | Apr 18, 2018 | Vetenskapshälsoresan
Att som Mikaela vara villig att öka upp mängden mat för att väga lite mer och på så sätt kunna bli starkare, är något jag hade hoppats att fler smala personer hade vågat göra. Mikaela är en riktig drömkund att jobba med. Hon är fantastiskt positiv och antar alla utmaningar hon får av mig med entusiasm och glädje, det är en fantastisk egenskap att se möjligheter istället för svårigheter. Från att vissa dagar knappt ätit då hon körde 5:2 till att äta regelbundet och betydligt mer än tidigare är en stor del i hennes fina resultat. Vill man bygga muskler och bli starkare krävs det att man äter mycket och bra mat med högt proteininnehåll. Detta är Mikaela ett bra exempel på. Hon har varit villig att göra jobbet som krävts och det har gett fina resultat. Läs hennes egna ord om sin Vetenskapshälsoresa.
“Har varit hos Louise i ett år nu och det som gjorde att jag fastnade för Vetenskapshälsan var förankringen i forskningen och att det inte bara var en till PT. Bestämde mig förra året för att göra ändringar i mina kost och träningsvanor men behövde hjälp och pepp av någon som verkligen kan det. Har tidigare levt efter 5:2 dieten och tränat av och till i perioder men aldrig riktigt fått dom resultatet jag velat. När jag tog kontakt med Louise så var det för att jag ville bli vardagsstark då jag har ett krävande jobb och samtidigt lära mig att äta rätt.
Jag har tidigare inte varit så stor i maten och kunnat gå flera timmar utan att bli hungrig så det var en omställning till att börja äta fem mål per dag. Fick i början äta efter klockan då jag inte var van vid att äta så ofta. Största skillnaden med kosten för mig har blivit att jag äter mycket mer frukt och grönsaker och prioriterar att få i mig alla dagens mål och ser till att ha med mig mellanmål om jag ska iväg. Det har varit mycket allt eller inget för mig innan, kunnat vara jättestrikt och äta lite på veckodagarna för att sen släppa alla spärrar till helgen och äta allting. Idag äter jag allting men inte hela tiden och gör jag det så lever jag nu efter det Louise lärt mig om 100% njutning, äter bara om det verkligen är något jag verkligen vill ha och inte som tidigare för att det fanns hemma.
Träningen har gett mig mycket det senaste året, roligt när man tydligt märker att man klarar mer armhävningar än tidigare, att vilopulsen gått ned eller att man klarar av att lyfta tyngre vikter. Ser även positiva saker i spegeln och att kroppen förändrats. Jag har gått upp ett kilo eller två sedan jag började men kläderna sitter lösare och kroppen har fått en annan form. Känner mig mycket starkare i vardagen.
Det Louise lärt mig om kost och träning kommer jag ha med mig resten av livet och jag har fått en hälsosam inställning till maten. Hon har pushat mig att lyfta tyngre än vad jag trodde jag klarat av, peppat mig när jag fått en dipp och alltid funnits till hands när jag haft frågor och funderingar om matval eller träningen.
Hälsningar Michaela”
by Louise | Apr 10, 2018 | Louise
Jag har så länge jag kan minnas känt mig annorlunda. Brukar skoja om att jag föddes som vuxen. Jag kände mig alltid lite utanför när jag var liten. Gillade mer att observera än att delta i de andra barnens lekar. Umgicks hellre med vuxna än med andra barn.
Jag visste tidigt hur alla i min klass mådde, att min fröken var olycklig var för mig ingen hemlighet. Vilka som var kära i varandra, vem som hade det dåligt hemma, allt sådant var oerhört tydligt för mig.
Det jag då inte visste var att jag var högsensitiv. Att jag har en förmåga att läsa av folk och deras signaler lite lättare än många andra.
När jag var liten dränerade denna förmåga mig. Att ta in alla dessa intryck gjorde mig fullkomligt slut. Att uppleva det andra kände var stundtals tufft. Varje dag när jag kom hem ifrån skolan sov jag middag för att återhämta mig. Jag såg mig själv som en väldigt svag person, fattade inte varför jag inte orkade. Vet inte hur många gånger jag önskade att jag bara skulle kunna stänga av. Intrycken och bruset av alla andras känslor höll stundtals på att dränka mig.
Idag är denna förmågan som jag förr helst av allt ville bli av med, min största tillgång. Jag lärde mig tidigt att jag underpresterar i en dålig miljö där folk omkring mig mår dåligt, däremot levererar jag ofta mer och på en högre nivå än många andra om jag är i en positiv miljö. Därför jag trivs så fantastiskt bra med att driva eget och i en miljö där jag valt vilka personer jag omger mig med.
När jag träffar en ny person tar det mig inte många minuter att läsa av personen. När jag sitter i coachsamtal har jag oerhört stor nytta av att kunna känna av och kunna anpassa mig utefter personens behov, jag har också lätt att ”höra” mycket av det som inte alltid sägs. Utan denna förmågan hade jag inte kunnat göra ett lika bra jobb.
Att jag lyckats vända belastningen till en tillgång handlade mycket av att jag lärde mig två saker. Det ena är att stänga av, att jag numera kan välja hur mycket jag tar in av alla intryck. Det andra är att jag är bättre på att boka in återhämtning. Vet jag med mig att det kommer bli mycket intryck så försöker jag även få in vila och lugn. Jag är en fena på att sova middag, dessa små powernaps har räddat mig många gånger.
Jag har insett att kunna uppleva saker intensivt är en gåva. Alla ljud, ljus, dofter och beröring är väldigt starka för mig. Detta är verkligen på gott och ont kan jag säga, men idag skulle jag inte vilja leva en dag utan att vara högsensitiv- det har blivit min superkraft 💪.
Kram
Louise
by Louise | Apr 6, 2018 | Louise
Att varje dag ha ont i magen, känna sig ledsen och inte vilja gå till sitt arbete är inte hållbart. Vid den här tiden för ca 5 år sedan började jag inse det. Kroppen värkte, jag hade huvudvärk flera gånger i veckan och ångesten jag kände på söndagarna var enorm. Jag var inte lycklig och det påverkade såklart även min familj.
Men vi börjar ifrån början. Jag hade precis disputerat och fått min doktorstitel och börjat söka arbete. Jag unnade mig att tacka nej till sånt som inte kändes hundra och efter 6 månader kom så äntligen min drömtjänst ut, allt lät helt perfekt. Sagt och gjort- jag sökte den och fick tjänsten. I början var jag som nyförälskad och jag gick på rosa moln. Ganska tidigt började dock varningssignalerna komma, men jag var helt blind och ville inte lyssna.
Men ju längre tiden gick, ju sämre började jag må. Huvudvärken kom mer och mer ofta, ledvärken lika så. Min kropp försökte få min hjärna att fatta men den ville så gärna att drömmen skulle vara sann.
När jag hade semester så fick jag mer och mer ångestsymtom för varje dag som gick, för varje dag som gick var ju en dag närmare att börja arbeta igen. I augusti det året, en vecka efter semestern tagit slut så tog jag beslutet att säga upp mig. Jag hade då insett att det inte längre var hållbart, jag var till kropp och själ helt trasig. Det som fick bägaren att rinna över var när mina barn började må dåligt av att jag mådde dåligt. Att jag då lånade ut dem 8h per dag för att åka till ett jobb jag vantrivdes på kändes inte bra. Skulle jag vara ifrån mina barn så länge varje dag, så behövde jag känna att det var värt det. Jag insåg att jag var skyldig mina barn att försöka må så bra som möjligt
Det var inget lätt beslut, det tog lång tid att värka fram det, men lättnaden när det väl var taget var enorm.
Trots att jag inte hade en aning om vad jag nu skulle hitta på, inte en susning vad jag ville göra eller hur jag skulle försörja mig, så var jag lyckligare än på väldigt många år. Jag satte mig ner och funderade på vad jag verkligen älskar att göra, vad jag har för kunskap och vad jag är bra på. Mötet med människor är det jag verkligen gillar, samtalet och möjligheten att få lära känna en ny person är så oerhört givande och fyller mig med energi- det ville jag gärna jobba med. Kost och träning är det jag har mest kunskap inom. Sagt och gjort några veckor efter jag sa upp mig på Universitetet så registrerar jag mitt egna företag Vetenskapshälsan där jag jobbar med kost och träningsrådgivning.
Jag har skapat mig min egen verklighet.
Det är ingen dans på rosor, det är oerhört mycket arbete och slit, men jag mår bra och jag är lyckligare än någonsin. Att starta Vetenskapshälsan är mitt bästa beslut någonsin. Livet är för kort för att inte vara fantastiskt lycklig och ha det så bra som man bara kan. Är övertygad om att nästkommande 5 år kommer bli fantastiska, det tänker jag se till om inte annat <3
Kram
Louise
Bilden är ifrån min första fotografering någonsin, Frida Valentin är bakom kameran <3
by Louise | Mar 22, 2018 | Louise
De senaste dagarna har mitt inlägg ”Anledningen till att mina barn får sötningsmedelsläsk” fått stor spridning och många kommentarer. En del av dessa kommentarer och personerna som gett kommentarerna har fått mig att fundera en hel del.
Jag är forskare och uppvuxen och skolad i den akademiska miljön, lite institutionaliserad skulle säkert en del tycka. Men detta har i vart fall gjort att jag vant mig vid att föra en debatt där bägge parter lägger fram sina vetenskapliga belägg och man bevisar saker och ting för varandra. För mig är det helt främmande att man kan basera sin kunskap på tyckande och kännande. ”Jag tycker att aspartam är giftigt… ”, ”För mig känns det inte bra med lightläsk…”
Jag kan inte heller förstå när man kommer med helt ogrundade påståenden, påstående som inte backas upp av någon som helst forskning, så som ”Aspartam ger cancer.. .”
För att ett forskningsresultat ska anses väl underbyggt ska det backas upp av flera relevanta resultat som pekar åt samma håll. Något som är bra är att leta upp en så kallade metaanalys- det är en artikel där man gått igenom den samlade vetenskapliga litteraturens gemensamma slutsats, det är en studie av studier kan man säga. Det är den mest tillförlitliga rapporten.
Men i dagsläget är det många som för fram sin åsikt utan att ha läst någon studie alls, deras kunskap baseras på Aftonbladets senaste artikel. När man dessutom presenterar studier för dem som visar motsatsen och svaret blir ”-Det tror jag inte på”, då känner jag att jag verkligen inte förstår mig på personen i fråga. Om något är bevisat, ja då spelar det ju ingen roll om du tror på det eller ej, ett bevis är ett bevis. Då spelar ju ingen som helst roll vad man tycker eller tänker i frågan, bevisen talar sitt egna språk.
Att dessa personer dessutom skriker högst, gör att de också syns mest. Att det inte går att debattera med och föra fram fakta till personer som bara tycker och känner saker är ett stort problem. Givetvis är det bra med yttrandefrihet, givetvis är det bra att alla får säga sin sak. Men när de som hörs mest, har flest följare eller är mest populär hörs och syns mest, när deras tyckande anses likvärdig med vetenskapligt förankrad kunskap då blir jag på riktigt orolig. När vetenskapliga bevis får en underordnad betydelse till folks tyckande, ja då vet jag faktiskt inte vad som kan komma att ske. Så alla ni där ute som kämpar på för att motbevisa tyckarna med fakta, vetenskap och kunskap- fortsätt kämpa, ni för en viktig kamp.
