Vi lever i ett prestationssamhälle där vila sällan ses som viktigt. Att göra, vara i rörelse, bocka av, åstadkomma är egenskaper som anses viktiga och värdefulla. Och det kan dom absolut vara dock blir det problematiskt när tid för vila ofta hamnar i skuggan av kravet att prestera. Det borde nästan vara motsatsen i dagens samhälle, att prestationen ligger i att skapa utrymme att vila.
Precis som nästan allt annat i vår värld så ser vila olika ut för olika individer. För en del är det att göra ingenting, för vissa är det att röra sig mer långsamt i vardagen och för många kan det vara att ägna sig åt fritidsaktiviteter. Hur andra vilar är väl egentligen inte så intressant förutom som möjlig inspiration? Det som är spännande är vad vila betyder för just dig. Hur skulle det se ut om du gav dig själv chansen att vila och hur skulle det kännas? Att kanske tack nej till helgens åtagande för att stanna hemma och vila? Till en början kan det kännas ovant eller till och med omöjligt men betyder det att det är dåligt? Invanda mönster och vanor sitter djupt rotade, det är inte konstigt om det tar emot att bryta dom. Det kan även vara känslomässigt obekvämt och det är okej. Ofta när vi går igenom något som är krävande så utvecklas vi och det är positivt. Energi frigörs, kreativitet får mer utrymme och perspektivet skiftar, tänk vilka möjligheter det kan skapa. När vi släpper taget, om än bara lite grann, så kan stora saker hända. Det gäller att lita på den egna kroppen och knoppen. Lyssna på vad den försöker kommunicera och lita på processen. Ifall någon inte har sagt det nyligen, du är viktig!
/Annica