Hej, Niclas här. Blogga? Ajdå, jag som tröttnat på Facebook / lägga ut mitt liv…Var bland de första svenskarna att hoppa på FB runt 2006, men sedan 7 månader har jag tagit en paus. Jag lovar – det är skönt att släppa taget.
Och nu ska berätta om mig själv igen, jag har liksom tröttnat på min egen röst…men OK nu kör vi.
Först ett TACK till min kompis Joakim Billing som tipsade mig om Vetenskapshälsans tävling. Jag satt och drack en god IPA-öl i USA när mailet från Sara Brodén klingade in och meddelade vinsten. Cheers!
“100% njutning eller 100% nyttigt”
För drygt två veckor sedan hade jag min första träff med Sara. Ett härligt energigivande möte fyllt av samtal, test och lite löpträning. En perfekt start. En av punkterna på agendan var genomgång av min matdagbok. Jag förstod att vissa ingrepp behövdes. Men, det var upp till mig om jag ville se en skillnad. Diggade Saras “100% njutning eller 100% nyttigt”, om du ska hänge dig, gör det maximalt – satsa på det bästa, annars lägg ned.
Ett par tröttsamma dagar följde när jag försökte tvinga bort stora delar av sockret. Lite huvudvärk och slapphet fick det väl vara värt tänkte jag. Speciellt påsk var svårt. Att försöka dra ned på godiset, påskmusten och “allt det vita” var tufft. Tacksam för att min familj klarade av mina tillfälliga humörsvängningar när jag var fullständigt angripen av extremt sockersug/koma.
En viktig del i Saras upplägg var att komma in i mellanmåls-tänket. Antar att många män (och kvinnor antar jag) liksom jag slarvar med det. Att duka fram keso, kvarg eller ägg med lite frukt kanske inte “passar in i upplägget” varje dag. Men jag arbetar på det. Att få in det på ett normalt sätt och att inte falla platt för tykningar. Känns viktigt att klara av det eftersom de gånger jag lyckats äta bra mellanmål så känns det bättre, man undviker att känna den tyngre hungerkänslan.
Av mina 46 år har jag haft nöjet att spendera 10 av dessa utomlands. Under de åren växte ett av mina stora intressen i livet fram. Mat.
Under mitt år i Italien, på Sicilien, lärde jag mig, bland annat, att älska korv, framförallt Salsiccia. Därför var Saras “nej till charken” tuff att ta in, vi får se hur det går när grillen dras igång. Kan ju inte köra “100% njutning” varje dag ;)
“Jag tränar för att må bra och att slappna av, inte för att pressa tider och bli frustrerad”
Sedan vi träffats har jag tränat efter Saras instruktioner, fyra gånger i veckan. Tre löppass och ett styrkepass. Instruktionerna fås via en webbportal. Passen är roliga, omväxlande och fungerar bra. Favoriten hittills är trailpasset där jag får springa fritt i skogen, utan tid eller prestation att tänka på.
Jag har nämligen svårt med prestationsfokuset. Jag tränar för att må bra och att slappna av, inte för att bli frustrerad. Det här med att delta i tävlingar och pressa tider passar inte mig alls. Möter så många i spåret som med stirrande blick och skrikande andhämtning mäter tid och prestation. Inte ens ett “hej” hinner de med eftersom de är så inne i sitt prestationsläge. Så går mina tankar.
Jag sprang mitt senaste halvmarathon i New York City 2012. Jag lovade mig själv att inte alls fokusera på tid, utan att försöka ta in omgivningen, le mot andra och bara njuta. Det lyckades. Hela vägen!
Speciellt njöt jag i det klassiska isbadet på hotellet. Fanns inte en isbit kvar i automaten när kidsen skulle ha is till läsken.
“Tidiga-morron-passet 05:00 bland bilarna i Paris funkade bra det med”
Trots frekvent resande under min första period har jag kämpat in träningspassen, så gott jag kunnat. Tidiga-morron-passet 05:00 bland bilarna i Paris funkade ju bra det med. Eller löpbandet i ett sunkigt rum i källaren gör ju också jobbet.
Nu, sen söndag kväll, har jag precis kommit hem från ett golfläger i Helsingborg med underbara juniorer. Då missade jag faktiskt två träningspass. Har inte berättat det för Sara än…kanske kontrar hon med två extra tortyrpass nästa vecka ;)
En sak är säker – vi ses i spåret!
/ Niclas