Ibland får jag frågan hur jag orkar jobba som jag gör, att bli så personligt engagerad i alla Vetenskapshälsoresenärer som jag blir. Men det är just precis det som kan verka tungt som ger mig energi. Varje möte med en ny individ är fantastisk. Tänk att personen i fråga valt just mig att öppna sig och berätta om sitt liv för. Det är ett stort förtroende jag får. Att sen få förmånen att följa varje person på dess resa med allt vad det innebär i så väl med som motgång, det är stort.
Vi hörs av varje vecka på mailen, en gång i månaden pratar vi i telefon och var tredje månad ses vi. Detta gör att man vissa gånger kommer varandra väldigt nära. En del personer väljer att stanna länge, de längsta är nu inne på sitt tredje år och då känner man varandra riktigt bra :-).
För varje möte med en ny person lär jag mig något nytt, utvecklas och blir förhoppningsvis lite bättre coach för varje gång.
Varje möte är unikt. Varje individ har egna förutsättningar och mål. Varje person har det som den tycker är extra svårt och motigt, sina egna demoner. En stor del av mitt jobb går ut på att söka lösningar. Där kunden ser problem och hinder där försöker jag presentera möjligheter och lösningar. När jag lyckas med det och ser hur en liten gnista tänds i personens ögon då vet jag att vi är på rätt väg.
Känner en stor tacksamhet till att jag har förmånen att få träffa alla dessa fantastiska personerna som med en sådan inre energi och kämparglöd genomför sina alldeles egna Vetenskapshälsoresor. Att jag få ta del av deras framgång och fina resultat gör att mitt jobb ger mig otroligt mycket mer energi än vad det tar.