Jag har alltid jobbat på att hela tiden höja min lägsta nivå, att våga lite mer, att utmana mig själv och att alltid bli lite bättre på saker och ting. Detta gäller både i min roll som förälder, som partner, i mitt jobb och i min träning. Mitt driv att alltid prestera är en egenskap som jag för det mesta uppskattar men det finns även en baksida av myntet.
I onsdags hade jag PT timme och det var dags för maxtest av cleans (frivändning) som jag jobbat med i flera veckor. Jag hade ett viktmål jag satt upp som jag ville uppnå. Detta är en övning som varit en stor framförallt mental utmaning för mig. Men det har de senaste gångerna gått rätt så bra och jag har kunnat öka upp vikterna, så jag var riktigt peppad inför passet.
Men det gick inte alls. Kom inte ens upp i den vikten jag tidigare tagit, så en stor besvikelse.
Under denna veckan har jag funderat en hel del på varför jag så ofta presterar sämre på mina PT-pass än när jag kör helt själv, varför jag få prestationsångest.
Jag tror att det ligger i att jag hela mitt liv alltid blivit bedömd för min prestation. Att jag som barn aldrig fick bekräftelse eller beröm om det inte var kopplat till en prestation.
När jag ska prestera inför någon person som är viktig för mig, som jag har en bra relation med så blir det viktigt för mig vad den personen tycker om mig. Tror att det är där tån klämmer.
Att det är därför det låser sig, för att jag så gärna vill prestera och vara ”duktig”. För om jag inte presterar så är min lite skeva uppfattning att jag är en sämre person. Min PT lägger ju ner massa tid och energi på mig och då vill jag ge tillbaks och då genom att prestera. För det är ju så jag alltid gjort för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Beteende som man har med sig sen uppväxten är inte alltid helt enkla att bli av med, krävs rätt ofta en hel del medvetet arbete för att bryta mönstret.
Jag vet så klart att det ligger i att jag måste lära mig att skilja på mig själv som person och min prestation. Att börja bedöma och värdesätta mig själv utefter andra parametrar och kanske framförallt inte utefter vad andra anser och tycker. Vilket inte är helt lätt men något jag aktivt jobbar på. Man är ju faktiskt precis lika bra oavsett vad man presterar.
Foto: Sara Brodén ImageU