Nästan fyra månader in på min Vetenskapshälsoresa drabbades jag förra veckan av min första riktigt stora motgång. Mitt när jag var inne i upploppet på maxstyrkan och lade på tyngre och tyngre vikter tog det plötsligt stopp. Ryggen sade till och av ett par allt för tunga övningar dök en gammal åkomma upp, som historiskt sett har parkerat mig i en vecka åt gången. Med rörelsemönster som en sengångare och smärta vid minsta lilla steg ordinerade Louise en veckas vila från träningen.
Mitt löfte till mig själv var att istället sköta maten exemplariskt, men så katten heller att de funkade när jag snart började tycka riktigt synd om mig själv. Så allt som allt var förra veckan inte någon riktig hälsosuccé. Men som de säger, det som inte dödar dig gör dig starkare. Nu är jag tillbaka på gymmet och kände mig stark i musklerna och OK i ryggen.
Lite butter är jag över att ha blivit tillbakaskickad till grundträning två veckor för tidigt, men jag ska väl uthärda det också. Bäst av allt är att jag blev så trött på att se mitt eget ömkliga matbeteende förra veckan, så nu har jag fått en nystart på kosten igen. Pepparkakorna är uppätna och ersatta med kvarg och frysen full av stora smarriga blåbär. Nu är målet att nå halva mitt viktmål till jul, så det vill sig till att skippa slarvätandet ytterligare fem kilo ska bort innan julskinkan står på bordet.